Long time no see

hej och hå. bloggen kommer i sista hand i mitt liv just nu. är nog så det både är och ska vara!

Helgen vigdes åt lucia, lucia och lite mer lucia i gruvan. Underbart roligt, med en hake. Feber! Över 39 grader dessutom. Mådde hur dåligt som helst, men klarade det. stolt. Nu är det över så när som på en sväng till på onsdag kväll, fast dte blir ovan jord och vad jag fått för mig ganska opretentiöst. Då ska kläderna lämnas till bka och allt är slut för denna gången. sjukt sorgligt, kan knappt fatta att alla stämmor man nötte och nötte nu inte ska sjungas mer. Det blir tomhål efter detta. dock inte i plånboken, haha.


Klarade körteorin igår. Känna hur skönt som helst. Imorgon är det dags för the final exam, uppkörningen. Helt galet nervös redan nu. Hade lektion nu på eftermiddagen och Andreas suckade lite. Glömde några basicgrejer såsom att blinka, kolla backspegeln och lite sånt. Värdelöst, men imorron, då jävlar!

Lagom darrig och nervig efter lektionen gled jag in på bokia för att vänta på att pappa skulle bli klar hos frissan. Kikade runt lite och greppade helt random tag i en bok och slår upp en sida. På den sidan ser jag ett mycket bekant aniskte, kan dock inte placera det förrän efter kanske två millisekunder. Det är ju gruvniklas! I gruvkläder! kollar genast vad det är för bok jag fått tag i och även författaren visar sig vara Niklas. Skapligt överraskad drar jag på en gång iväg ett sms till Julia. Det är inte varje dag man känner igen en författare! eller jo, Per, men ändå. Jisses vilken slump att jag gluttade i just den boken!

Nu bakas det delar till pepparkakshus här. Mamma har åkt på glöggprovning, eller nä, hon har cyklat eller gått (hoppas jag!) Opera är på inne vid pianot. Nåt italienskt som låter juligt. Är nog Millis som är skyldig till att stereon står och skriker och att katterna gör det samma.

Dags att packa gruvkläder och samla energi och kraft tills imorron. Kan alltid lyssna på erikas historier, mycket kul! Har nästan glömt vilka bekymmer man hade som sextonåring och ändå är det bara två år sedan. Pinsamt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0