Tinnitus i hjärtat
Trött i hjärnan already. Vaknade tidigt. Hade lovat att hämta en färdigfestad erika i sala klockan tio (!). Inatt ringde telefonen. Det var erika som sa att saker hade spårat ur och att hon ville bli hämtad i sätra istället. well. En bortsupen mobil och en slingblondering senare sitter vi och glor på varann i soffan. Kan hända att det krävs en promenad för att rensa saker? En sak är i alla fall säker. Jag är jävligt glad att jag inte är där hon är i livet. Två år är egentligen ingenting, men ändå så mycket!
Jag vill inte plugga! Det är verkligen med en ångest som river i både kropp och själ som jag sätter mig här och öppnar mina små word-dokument. Det är mycket kvar. Långt innan jag når slutet på tunneln. Så mycket jobb, så få dagar. Det löser sig ju, det vet jag. På ett eller annat sätt.
