Får jag veta vad du tänker

hemma igen. en väska, en fin tröja och 300 kronor rikare. ordentligt överbetald med tanke på att det enda jag gjort i stort sett är att bära runt på kläder och flytta de från en garderob till en annan. hjälp vad den kvinnan har mycket kläder. helt sjukt!

något som också är helt sjukt är hur vidrigt fort allt kan gå ibland. hur man en stund kan vara livs levande och i nästa sekund död och borta. det som hänt är fruktansvärt och jag lider med de som berörs. det borde inte få hända, men likaväl så gör det just det. ibland. usch.

ska äta lite nu och sen försöka dra med erika ut på promenad. ställde mig på mormors våg igår och det skulle jag inte ha gjort. till min tröst så har jag tränat ganska mkt nu ett tag och muskler väger mer än fett. det är hårt att vara van att kunna äta huuur mkt som helst av allting utan att det händer ett piss, och så helt plötsligt bara poff. okej, än så länge är det inte panik, men vem vet hur detta slutar?

frågar anna hur hon har det i sin nya lya i uppsala: "jorå, det är nära till stan och krypavstånd från krogen!"
hahahah
som det ska vara då!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0