Always up for more

IKEA for the win! Finns få saker som får mig att känna mig så händig som att sätta ihop ikeamöbler! Millis och mamma har varit där idag och kom hem med en typ tv-bänk som jag och pappa nu har satt ihop. Och ja, pappa är snickare och har varit det i trettio år, men jag kände ändå att jag bidrog! Vi var liksom ett team. Pappa är lätt att jobba i team med. mamma däremot... för de som sett vänner: mamma liknar inte monica. Hon ÄR monica, from head to toes.

Ljust ute och klockan börjar närma sig nio. jag blir glad.

Något annat som gör mig glad är att jag lyckats hålla mig från en moodswing hela tiden jag varit hemma. har bara varit glad att vara här. saken är den att ju mer jag är i sthlm, desto mer känner jag hur mkt jag tycker om sala. hur mycket jag längtar till sommaren när jag kan vara där varje dag. men dagarna går fort och snart måste jag tillbaka till huvudstaden igen. hoppas att jag kan bita ihop hela sista kursen och stå ut. visserligen har jag bitit ihop enda sen andra-tredje veckan, men nu krävs det ett hårdare bett ju närmre slutet jag kommer.

varför "ska" man hata staden man kommer ifrån för?

och nej, jag har tkr inte om sala hela tiden. framförallt inte metaliteten hos många av de som bor där. och visst, det rä svårare att ta avstånd från människor som man inte vill umgås med, men jag kan ta det. efter det här halvåret kan jag ta det!

imorgon är sista hela pluggdagen. idag var den näst sista och jag somnade och sov bort flera värdefulla timmar mitt på dagen. jävla skit rent ut sagt. att jag ska ha sånt slappt sinne.. jag är min egen akademiska undergång.

adjö

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0