Dystra utsikter

Känner magsyran komma krypande. barnen är här nu. efter en middag av gälla skrik, krypande under bordet och "johanna, johanna kolla mitt lasersvärd" har jag lyckats komma undan och stängt dörren. tydligen tkr de dock att det är våldsamt kul att knacka på den... aaah

erika är aldrig inne på msn, vilket suger. skulle behöva få ut lite aggresioner just nu. och då menar jag inte barnen. de är ännu små och oförstörda. på kvällen kan man väl dock önska att de hade lite mindre lust att springa omkring och lite mera lust att göra sånt som vi (läs jag och erika) gjorde när vi var små. ritade, tittade på tv, nattade dockor.. att de är killar? det spelar väl ingen roll i dagens samhälle...?


ibland förstår jag mig inte på mig själv. just nu är en sådan gång.
det kryper under skinnet på mig. ett såntdär elakt "hits you when you're down" som inte tar fram mina bästa sidor. en dag ska jag sluta bry mig.

ett av barnen står här brevid. han har änglahår. verkligen! långt, mjukt och ljusblondt. han är söt. hade det inte varit för min bristade ork hade jag tagit mig tid att vara med honom.

men inte ikväll.

när han blir stor kommer han att förstå.

jag längtar hem!


Splittrat glas på golvet, helvete
Vad hände här egentligen?
Gud, gud om du finns hjälp till!
Jag vill, jag vill, jag vill
jag vill mycket mer än det här
Mycket mer än allt det här

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0