Geoffery

är just nu så trött och sliten man kan vara utan att ha alkohol med i bilden. har bokstavligen jobbat röven av mig den här sommaren (med tanke på att jag på köpet gått ner i vikt en hel del). såg fram emot ett par timmars sovis imorgon. den dödades alldeles nyss av ett telefonsamtal. jag hörde mig lova att börja dryga två timmar tidigare och ta en extra tur. kotymen är ju att man säger inte nej när en kollega frågar, samtidigt som mitt hjärta skrek nej. faktum är att jag har haft en konstig smärta runt bröstkorgen ett par dar, när jag blir som mest stressad. känns som jag har ett skärp runt bröstkorgen som dras åt när jag ska försöka andas och gör att jag inte orkar lyfta armarna. gud.

när augusti kommer blir jag lite mer ledig. ska då passa på att andas innan jag måste börja söka jobb som en idiot igen.

jag blir uppgiven allt oftare nu för tiden. är glad när jag är på jobbet och pysslar. sitter och pratar, skrattar och flänger runt med radior, lampor och facklor. busar med sophie, emma, andreas, minéa och de andra. man har liksom alla samma bekymmer och samma glädjeämnen när man jobbar så pass tätt tillsammans. ser fram emot söndag då vi ska hänga lite mer civilt, hehe.


erika och axel tittar på monty pythons meningen med livet. den av deras filmer som jag tkr minst om. den är konstig, osammanhängande och jobbig. anyway. ska snart ut i regnet.

jag vill gå ut på lördag men måste ikväll erkänna för mig själv att jag inte kommer att orka. fan!


vad många det finns som jag vill krama när jag känner mig såhär svag. ingen till hands dock. än en gång: fan.



adjö från hon som ska upp okristligt tidigt imorgon.


While I surrendered my ego you fed yours,
All my fantasies died when you said yours,
I have dangled my pride to forget yours,
Will my mind be at ease when I get yours?
We'll find out, soon enough.