Who'd have known

jag har fått en liten släng av ångest såhär på veckans sista dag. vad ger man i present till någon som fyller arton och som dessutm råkar vara ens syster? vem jag än frågar kommer de aldrig med några bra förslag. senast igår fragade jag andreas. "inte vet jag" blev hans svar. efter lite eftertanke tyckte han att jag skulle ge henne ett presentkort på en gruvtur. tror dock inte att det uppskattas särskilt av fördelsedagsbarnet i fråga.. tror dock inte att det var ett särskilt seriöst förslag.. funderar på att ge henne en asbra present: mig! en present by presence liksom. fast jag vet inte.. kanske uppfattas som snålt.. heh

har nu planerat upp hela min vecka och kommit på mig själv med att inte lägga in en endaste ynka timme för presentshopping. störigt gjort! får göra om lite. kan hända att torsdag blir en bra dag för sådant.

imorgon får jag lön. dock inte särskilt mycket. måste komma ihåg att betala hyran innan onsdag då jag sticker hem till the middle of nowhere för att returna (egenomgjort verb, kan förvisso placeras inom ramen för "språket" svengelska) på lördag.

drömde att jag klev upp på en våg. den visade 57 kilo och jag vaknade av mitt eget skrik. hahah! detta måste vara ett tecken på en minst sagt understimulerad hjärna..

ska nu försöka få rätsida på mitt trassliga hår. borde ut och gå en sväng, men orkar bara inte klä på mig alla dessa kläder.

åh! supersize vs superskinny på tv. nu får man se vad som händer om man inte äter kolhydrater alls. läskigt!

åå euw, tydligen äter kroppen tillslut upp alla muskler. och vad är en muskel? jo hjärtat. vidrigt! man äter upp sig själv genom att inte äta mat. jag kräks.

adjö

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0