One hundred years

Är nu för första gången ensam i vad som nu är mitt hem. känns lite weird att vara här utan Sara, men jag ska nog vänja mig.

Sitter och lyssnar på cure i min ensamhet. skitbra låter det. snart är det duschen och andra kläder. dylantishan behöver verkligen en tvätt nu! Ikväll blir det Minéa en stund, lite fyrverkerier och förhoppningsvis hittar jag sara och emma.

igår blev jag för första gången ångesträdd när jag kollade på twinpan (twin peaks, ingen pallar ju säga hela så erika och jag har hittat på ett smeknamn). jag hade känt på mig hela tiden att leo inte var så handikappad som han verkade. usch fyfan

ska nog festa till det lite med nagellack. går ju inte att ha när man måste handdiska allting, men jag ska ju inte diska mer idag.. eller? måste ju äta nåt mer, men den disken kan fan vänta tills imorgon.

aah. ska jag bli en sån som skriver ner alla mina tankar? varenda liten jävla tanke? NEJ det ska jag inte.

jag är nyfiken som bara den. vad kul det känns när man har nån man känner att man bara måste squeeza på information och knows that he's gonna crack!!

A och E har fest ikväll. kanske tittar förbi en snabbis och säger hej. nykter.

är trött och vill sova.


adjö



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0