you learn how to fly, even if you don't try
mätt mättare mättast! har lagat baconinlindad haloumi och avnjutit det tillsammans med keso med grillad paprika-smak och ett fet bit gurka.
skönt att äta som vanligt utan att känna mig funny. mådde inte helt hundra igår alltså. undrar vad som hände. skyller på förkylningen såhär i efterhand. sov större delen av dagen. städade den andra delen, och drack te med en vän så fort jag hade ruled out smittande sjukdom.
eftersom jag inte har betal-spotify så har jag tio timmars musiklyssnande i månaden. det gäller alltså att spend it wisely, så att säga. bara för det känner man ju att ingen låt får vara en waste, inte ens lite dålig. jag sitter nu med tio hela timmar framför mig, men kommer inte på en enda låt eller ett enda band jag vill höra. sug
en annan grej som suger är alla dessa mina vänner med i-phone, som aldrig sitter vid en vanlig dator, utan chattar i ultrarapid hela tiden. som OM jag orkar vänta. då kommer dessa kaskader av text från mig, som säkert är direkt livsförkortande för mina vänner eftersom det antagligen höjer stressfaktorn med 200%.
jag tror att jag tittar på nåt typ minnenas television på svt1. mina grannar måste tro att jag är 70+.
säger som fjortisar när de lagt ut en bild på fejjan där de helt obviously har photoshoppat sig bortom igenkännande men "accidently" räcker ut tungan, eller kniper ihop ena ögat: jag bjuder på den!
uäck
mitt huvud smärtar som fan. mosar i vatten i min stackars kropp som idag råkade jobba övertid av bara farten. så kan det gå!
nu har jag bytt program till nåt lite mer ytligt. project runway. nån specialare när austin från säsong 1 och santino från säsong två ska svarva ihop en bröllopsklänning åt en tjej som enligt hennes anhöriga är en hjältinna. hon ska tydligen vara "breathtaking" på sin bröllopsdag. det ska jag också vara, om jag så måste gifta mig med mig själv så ska jag ha en bröllopsdag!
åhhh ögonen dunkar. kan inte kolla på denna skärm mer!
fortfarande 10 timmar kvar på min spotify. har skrivit på det här inlägget i säkert 25 min nu. är hängiven min blogg.
har köpt en kommunistfilm åt min kommunistsyster. nu är vi kvitt.
adjö vänner
skönt att äta som vanligt utan att känna mig funny. mådde inte helt hundra igår alltså. undrar vad som hände. skyller på förkylningen såhär i efterhand. sov större delen av dagen. städade den andra delen, och drack te med en vän så fort jag hade ruled out smittande sjukdom.
eftersom jag inte har betal-spotify så har jag tio timmars musiklyssnande i månaden. det gäller alltså att spend it wisely, så att säga. bara för det känner man ju att ingen låt får vara en waste, inte ens lite dålig. jag sitter nu med tio hela timmar framför mig, men kommer inte på en enda låt eller ett enda band jag vill höra. sug
en annan grej som suger är alla dessa mina vänner med i-phone, som aldrig sitter vid en vanlig dator, utan chattar i ultrarapid hela tiden. som OM jag orkar vänta. då kommer dessa kaskader av text från mig, som säkert är direkt livsförkortande för mina vänner eftersom det antagligen höjer stressfaktorn med 200%.
jag tror att jag tittar på nåt typ minnenas television på svt1. mina grannar måste tro att jag är 70+.
säger som fjortisar när de lagt ut en bild på fejjan där de helt obviously har photoshoppat sig bortom igenkännande men "accidently" räcker ut tungan, eller kniper ihop ena ögat: jag bjuder på den!
uäck
mitt huvud smärtar som fan. mosar i vatten i min stackars kropp som idag råkade jobba övertid av bara farten. så kan det gå!
nu har jag bytt program till nåt lite mer ytligt. project runway. nån specialare när austin från säsong 1 och santino från säsong två ska svarva ihop en bröllopsklänning åt en tjej som enligt hennes anhöriga är en hjältinna. hon ska tydligen vara "breathtaking" på sin bröllopsdag. det ska jag också vara, om jag så måste gifta mig med mig själv så ska jag ha en bröllopsdag!
åhhh ögonen dunkar. kan inte kolla på denna skärm mer!
fortfarande 10 timmar kvar på min spotify. har skrivit på det här inlägget i säkert 25 min nu. är hängiven min blogg.
har köpt en kommunistfilm åt min kommunistsyster. nu är vi kvitt.
adjö vänner
Kommentarer
Trackback
