Geoffery

söndagsångesten är påtaglig. mycket påtaglig. ingen bakfylla, som jag kan tänka mig att så många andra dras med en dag som denna, utan ångest inför det faktum att det är dags att fejsa ännu en ny vecka. medan man fortfarande gick i skolan brukade ett lov komma och bryta av den här känslan, men nu har det gått upp för mig hur oändlig tiden ter sig utan skolan och dess ledigheter. ingen semester har jag. kommer vad det verkar inte ens ha tid för ett par dagars festivalande. ingen ledighet så lång ögat kan nå, bara vecka ut och vecka in av slit.

ont i magen, klump i halsen. vill inte, vill inte, vill inte. vill vara kvar här hemma hos de andra. klamra mig fast där jag vill vara.

jag kommer aldrig bli vuxen.


får ta en dag i taget, något som jag är fruktansvärt dålig på. men de tmåste funka. det bara måste. det finns inget annat sätt. borde egentligen vara enkelt.

bara tanken på hur många söndagar som väntar mig blir för mycket.


tänker gå och lägga mig tidigt idag. om tolv timmar har ju trots allt väckarklockan ringt för över en halvtimma sedan.