when it hurts the most I push a little more

fortfarande mätt efter lunch på johanssons. kan hända att detta får bli dagen då jag bara intar sallader till föda.

har träningvärk i rumpan från gårdagens (håll i er nu) snöskottning avec traktor! yep, it's true. igår skottade jag hemma på gården med en av faderns monstermaskiner. pedaler stora som spadar, typ. för att trampa ner dem var jag tvungen att ta spjärn. non stop spjärnande i en halvtimme = ömt ass. igår var benen som spaghetti hela kvällen.

lykke li:s Tonight i en amerikansk serie. numret på svenska artister som lyckas i staterna is steadily increasing. ibland undrar jag om inte musikbranschen blir mätt nån gång? jag menar.. musiken som skapades och var populär för snart femtio år sedan lyssnar ju folk fortfarande på. man kan inte lyssna på hur mycket musik som helst, och snart måste ju våra öron och inte minst hjärnor vara mättade? jag vet att jag är det. åtminstoen börjar jag bli. inställningen är kass numera. till det mesta. idag fick jag tårar i ögonen for no reason på jobbet. jag var inte ens det minsta ledsen! jag blir så trött.

tillbaka till lykke li. hon är snygg och jag vill ha en kropp som hennes. vissa kanske fortfarande tycker att jag har en okej kropp. jag kan dock bara se förfall. fan. jag antar att det blir så tillslut. man stirrar sig blind på sig själv och fyller hjärnan med avsky istället för älskan. varför är det så att man är beroende av att de fina orden kommer från någon annan medan de fula växer som ogräs på en egen insida? varför kan det inte bara vara tvärtom? så mycket enklare.


ikväll funderar jag på att dissa top model och kolla på patti smithfilmen istället. känns som en bättre grej när egot är i gungning.


även hon var en sjukt snygg kvinna back in the days. naturligt snygg. enkelt och minimalistiskt snygg.

den som ändå..



adjö











Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0