shadowplay
imorse var jag bakis och trött.
nu är jag lite ledsen, som alltid på söndagkvällar.
ser ändå lite fram emot imorgon. hoppas att några av mina festliga arbetskamrater kan locka fram ett skratt eller två. hoppas och håller tummarna.
efter en stunds matplanerande och en veckohandling på ica har jag kommit på en grej. jag hatar mat. jag hatar att planera den, jag hatar att köpa den, jag hatar att laga den, jag hatar att äta den.
synd bara att man inte bara kan skita i det totalt. livet blir lite kort då.
snart måste jag peta upp paus-knappen på mitt liv som verkar ha fastnat i nedtryckt läge. att gå och vänta på något man itne vet vad det är gör lätt att man missar mycket på vägen.
idag hörde jag eric saade-låten som vann mello för första gången på riktigt. den gick på radio när jag körde bil. när den presenterades tänkte jag att jag faktiskt skulle försöka lyssna på den ordentligt och inte döma den bara för att en smörig mellanstadieidol sjunger den. men efter första textraden: stop, don't say it's impossible cause I know it's possible. hahahah!
nu ska jag stålsääta mig. det blir snart fredag igen och på lördag blir det nostalgi med erika och min nyinköpta pocahontas-dvd! längt.
adjö
nu är jag lite ledsen, som alltid på söndagkvällar.
ser ändå lite fram emot imorgon. hoppas att några av mina festliga arbetskamrater kan locka fram ett skratt eller två. hoppas och håller tummarna.
efter en stunds matplanerande och en veckohandling på ica har jag kommit på en grej. jag hatar mat. jag hatar att planera den, jag hatar att köpa den, jag hatar att laga den, jag hatar att äta den.
synd bara att man inte bara kan skita i det totalt. livet blir lite kort då.
snart måste jag peta upp paus-knappen på mitt liv som verkar ha fastnat i nedtryckt läge. att gå och vänta på något man itne vet vad det är gör lätt att man missar mycket på vägen.
idag hörde jag eric saade-låten som vann mello för första gången på riktigt. den gick på radio när jag körde bil. när den presenterades tänkte jag att jag faktiskt skulle försöka lyssna på den ordentligt och inte döma den bara för att en smörig mellanstadieidol sjunger den. men efter första textraden: stop, don't say it's impossible cause I know it's possible. hahahah!
nu ska jag stålsääta mig. det blir snart fredag igen och på lördag blir det nostalgi med erika och min nyinköpta pocahontas-dvd! längt.
adjö
Kommentarer
Postat av: josse
jag vet inte om det är så mycket bättre att älska mat, älska att planera den, älska att handla den, älska att laga den och älska att äta den...tur att man har bra ämnesomsättning i alla fall!!
Trackback
