i get excited by the moves you do

är friskare men långt ifrån frisk. fick besked om att det blir förmiddagskneg imorgon istället för eftermiddag. jag blev glad. går tusen gånger hellre upp kl 5 än jobbar halv 11 till halv 7. att sluta 14 känns ju som halvdag fastän man jobbat sedan 6. amazing how time fucks with your mind ibland.

har inte gjort många knop dessa dagar av sjukdom. ätit upp min bamsetoblerone (har satt mitt nya liv on hold tills allt snask är uppätet. alltså till nu), kollat på sjuka mängder greys anatomy (typ.. fem avsnitt/dag), kollat på skit på tv, spelat ett beroendeframkallande spel på datorn kallat tepz.. ah inte mkt as you can see.

nu är det jobb i tre långa dagar. jag är en slacker. born lazy när jag tillåts sjunka ner dit. har ingen som helst drive när jag tillåts tappa den forcerade lusten att göra saker. jag skulle kunna titta på alla filmer i världen, läsa alla böcker som skrivits, se alla serier från början till slut.. allt utan dåligt samvete över att jag spiller mitt liv. men sen kommer den plötsligt, ångesten. den där krypa-ur.skinnet-känslan. men inte för att den finns där innerst inne, utan för att jag tycker att den nog borde komma. min omgivning tycker att den borde komma. jag känner mig sämre än mina medmänniskor.


det är hårt. ibland önskar jag mig en workaholic-attityd. kanske, om jag bara försöker hard enough, att den kommer och räddar mig. kanske.

nu måste det ätas. inte för att jag bränt en enda kalori idag, bortsett från en halvtimmes promenad, men konstigt nog blir både magen och huvet hungriga ändå.


adjöss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0