nobody knows where they might end up

I feel so shitty today. på riktigt. har inte varit såhär förkyld på jag vet inte hur länge. naturligtvis dyker då en jobbchans upp, som jag först säger ja till, helt utan att tänka. kommer sedan på hur dåligt jag ju faktiskt mår och att jag inte för allt i världen kommer orka med att springa i de 75 trappuppgångarna imorgon. måste alltså ringa och säga nej, när jag nyss sagt ja. awesome! har hört att det är så man blir chefens favorit... not. ringde dessutom och panikgrinade för mamma, som chillade på stan i kalmar. som om hon kunde hjälpa liksom. åh.

var trots mitt tillstånd tvungen att åka till stan och beställa nya linser hos synsam. basse fick dessutom fixa till mina snea glasögon. ska inte somna med de på igen. resultatet blir ju likosm att man ser ut att vara på pickalurven jämt. inte fashionable. eftersom jag dessutom måste jobba i glajjorna efter att på fyllan kraschat min sista lins kändes detta extra urgent.

damn att ha mobilen djupt ner i väskan när man kör bil. idag kom jag bakom en bil med nummerplåten TUT 911. så jävla grymt! en bild hade gjort det hela ännu roligare, men jag hoppas att ni tror mig ändå. den plåten vill jag ha, SO BAD!


hade jag inte varit så mosig hade jag skrivit nåt mer intelektuellt. eventuellt. erika grillade mig med enn finlands-quiz tidigare idag. jag fick överraskande många rätt. dock failade jag på en ålandsfråga som egentligen var sjukt lätt. skyller på snoret som täckt upp allt space i mitt huvud. ingen plats för tankeverksamhet.

har sett tre avsnitt av nya knark-serien (den handlar inte om knark, utan den har blivit mitt knark. AVEC abstinensbesvär om det går för långt mellan avsnitten) Grey's anatomy. det kommer blir ett fjärde så fort millis kommer hem. alltså om fem minuter.

jag slösar bort mitt liv.

jag känner att jag msåte ha förändring och det snart.


adjö fellahs'








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0