come up to meet you, tell you I'm sorry

leila bakar på tv. jag tittar och blir sugen. fan.

var ute och gick i trekvart. tills det vart mörkt. jag vet inte vad det är, men jag gillar inte att vara ute när det är mörkt. jag vet inte om jag tror att så fort solen går ner så blir det som i I am legend utanför fönstret. fyfan. drömde om att verkligheten var som en blandning mellan den filmen och from dusk til dawn. det var ingen kul dröm.

nåt annat som inte är kul och som tyvärr är verklighet är att stefan liv dött idag. i en flygkrash. så sjukt onödigt, jävligt, orättvist, pissigt och dumt. jag hade mamma i telefonen när jag först såg det. tårarna började rinna som ett vattenfall. helt olikt mig, men det gick liksom inte att stoppa. mindes hur kär jag var i honom när jag var typ 12-13. när hv vann guld och bilder på honom fanns överallt i mitt rum. inramade med rosa post-it-lappar formade som hjärtan. i födelsedagspresent fick jag en hamster som genast döptes till Liv och all of a sudden såg jag på hockeymatcher.

crushen gick över, som alla mina förälskelser hittills gjort och livet fortsatte. det gjorde inte hans. eller jo, hit men inte längre.

usch.

kollar med ett öga på korrespondenterna. det handlar om knark. jag ska se med två ögon nu. de gör kola. awwweeesome.

skoja.

100% kokain luktar tydligen bensin och ammoniak. man blir sugen på att dra upp det i näsan. de som tillverkar kokainet skulle aldrig få för sig att ta det. "vi vet ju hur mycket kemikalier vi använder. det skulle förstöra våra kroppar". ja jo.


nej, två ögon var det.


adjöss


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0