must be something in the air that i breath
Jobbar inte idag. Skönare än skönast, men likväl farligt så farligt, eftersom inget får mig så otaggad på att göra rätt för mig som att inte göra rätt för mig.
har solen i ögonen. nu kommer vår/sommarproblemen. lika underbart som det är med sol och vårvindar (om än sviinkalla idag), lika jävla irriterade är det med en sol i ögonen så fort man slår upp de på morgonen. blä. men så är man ju lyckligt lottad och har feta persienner man kan stänga ute skiten med. hehe. det allra knäppaste är att man sen blir ledsen när solen går ner, fastän man förbannat den hela dagen med sina ljuskänsliga mullvadsögon.
konstigt det där. aldrig är man nöjd. förmodligen en skada efter en alltför trygg och bra barndom.
nåväl.
i helgen köpte jag ett överkast till sängen. det kommer förmodligen ligga på ungefär en kvart om året om jag känner mgi själv rätt, men hey, det kan väl aldrig skada att äga ett? fint är det också, tycker jag nog.
ojoj, aldrig har väl sängen min sett så ofluffig och otroligt stenhård och oinbjudande ut.. ledsen för det. den är dock bred, skön och mysig. så det så! (ja, en mamma tycker alltid att sitt barn är fint, oavsett vad omvärlden tycker. jag ser mig som sängens mor eftersom jag själv betalat den och kört hem den (okej pappa körde men jag åkte shotgun))
denna rätt rejält inproduktiva dag har jag även gått en promme på en dryg timma. gick genom ett bostadsområde jag sorterat post till väldigt många gånger men inte alls vetat hur där sett ut. fick mig a hell of a aha-upplevelse, kan jag säga. lyssnade på p3 medan jag gick. kakan hermansson och adrian lux var där och pratade. jag är nu lite förälskad i adrian. visst, han är snygg och duktig och så, men jag har aldrig riktigt höjt på ögonbrynen åt honom förut. när han satt där och pratade och skämtade fick jag dock ett uppvaknande av nåt slag och tyckte att han var helt fantastisk. det är det där med att ha hjärnan, att ha den verbala gåvan samt bara verka jävla schysst som får mig att helt tappa all sans. det snarare än en slammin' utsida.
nu vet ni det, boyz.
adjö
har solen i ögonen. nu kommer vår/sommarproblemen. lika underbart som det är med sol och vårvindar (om än sviinkalla idag), lika jävla irriterade är det med en sol i ögonen så fort man slår upp de på morgonen. blä. men så är man ju lyckligt lottad och har feta persienner man kan stänga ute skiten med. hehe. det allra knäppaste är att man sen blir ledsen när solen går ner, fastän man förbannat den hela dagen med sina ljuskänsliga mullvadsögon.
konstigt det där. aldrig är man nöjd. förmodligen en skada efter en alltför trygg och bra barndom.
nåväl.
i helgen köpte jag ett överkast till sängen. det kommer förmodligen ligga på ungefär en kvart om året om jag känner mgi själv rätt, men hey, det kan väl aldrig skada att äga ett? fint är det också, tycker jag nog.
ojoj, aldrig har väl sängen min sett så ofluffig och otroligt stenhård och oinbjudande ut.. ledsen för det. den är dock bred, skön och mysig. så det så! (ja, en mamma tycker alltid att sitt barn är fint, oavsett vad omvärlden tycker. jag ser mig som sängens mor eftersom jag själv betalat den och kört hem den (okej pappa körde men jag åkte shotgun))
denna rätt rejält inproduktiva dag har jag även gått en promme på en dryg timma. gick genom ett bostadsområde jag sorterat post till väldigt många gånger men inte alls vetat hur där sett ut. fick mig a hell of a aha-upplevelse, kan jag säga. lyssnade på p3 medan jag gick. kakan hermansson och adrian lux var där och pratade. jag är nu lite förälskad i adrian. visst, han är snygg och duktig och så, men jag har aldrig riktigt höjt på ögonbrynen åt honom förut. när han satt där och pratade och skämtade fick jag dock ett uppvaknande av nåt slag och tyckte att han var helt fantastisk. det är det där med att ha hjärnan, att ha den verbala gåvan samt bara verka jävla schysst som får mig att helt tappa all sans. det snarare än en slammin' utsida.
nu vet ni det, boyz.
adjö
Kommentarer
Trackback
