jag går inte isär när jag går med dig

är inne i en håkan hellströmperiod. den är fram och tillbaka, relationen mellan mig och hans musik. just nu är vi tillsammans. imorgon kanske jag gör slut. ingen vet.
 
jag har reflekterat över mig själv idag. det är mycket så i mitt liv. jag är en jävel på att göra slut med saker och ting och sedan gå och tänka att jag blivit lämnad. idioti egentligen. är jag så dålig på att se saker i andra perspektiv? sen har jag ju alldeles för bra vänner, ibland lite för bra. jag får sällan kritik för detta, utan när jag ger båda sidor av en av mina "sad storys" of my life så slätas de snabbt över av "ah men han är en idiot ändå" och "nej men det där tog han inte på allvar, du drev ju", eller "nej du är inte dum som hoppade av det där, det var säkert inte din grej bara".. jag får ingen luft, för att jag får för mycket. jag är dålig på att bita ihop. har alltid varit. vill inte alltid vara.
 
 
 
 
Jag hörde nån ropa ditt namn
Eller var det inbillning?
Och jag undrar vad du tycker om mig nu
Har du förändrats?
Jag dricker ur vad som helst nu
Och alla har nåt att bekänna
Och alla vill att jag ska lyssna
Men inget här är heligt mer, inte som när
jag försökte få dig att le

Jag tänker aldrig på dig
Det är bara ikväll...
 
 
 
vi går ofta magasinsgatan hem. du och jag.
 
 
livet är bäst. jag önskar bara att jag kunde tycka om andra svåra saker lika mycket som jag tycker om att finnas till. what does that make me?
 
 
adjö
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0