Geoffery

Flyttad. Iaf lite. Så pass att jag nästan kan bo här. Har inga kastruller, tallrikar, bestick och sånt. Inget så att vi kan diska har vi heller. Längtar till lördag!

 

Försöker trycka ner den värsta ångesten. Den som gör att jag inte vågar åka till sala i rädsla att inte vilja återvända. Måste vänta några veckor. Måste få lugn och struktur. Jag kan inte leva som jag gjort den senaste veckan. Flygande, flängande, ovetande. Det går bara inte. Just nu sitter jag på en säng. Tove gjorde ett bord genom att vända på en kartong. Jag har tre öppna resväskor som kräks ut mina tillhörigheter över det smutsiga golvet. Jag har en lampa brevid sängen, men när solen går ner blir resten av lägenheten mörk.

 

Ska snart gå till föreläsningen, därefter väntar nollning. Vill verkligen, verkligen inte. Det är synd att vara så otroligt otaggad första veckan, när alla lär känna varandra. Jag vill egentligen inte hänga med någon. Har inte energi att lära känna någon ny. Igår träffade jag Sophie och Olle. Det var skönt. Man slipper dra varifrån man kommer, vad man heter, hur gammal man är, om man pluggat förut.. allt det där som suger så mkt energi. Nej blä. Vill bara att tiden ska gå. Att jag ska vänja in mig i mönstret. Att nollningsveckan med allt som man "borde"vara med på ska vara över. Att min bostad ska kännas som min.

 

Vill att allt fult ska bli fint och allt oroligt ska bli lugnt, helt enkelt.

 

Vill få tid att komma upp och andas.

 

Jag beundrar och avundas de som orkar.

 

Det gör jag verkligen.

 

 

 

adjö