i'm a wild one

Tröttheten vet just nu inga gränser, men det gär å andra sidan inte ron och glädjen heller. Hemma på landet hos familjen, där jag tänker stanna lääänge.
 
Igår var det julbord hos Rickard, vilket visade sig bli en supertrevlig och mysig tillställning. En sittning på för värden, undertecknad och gordon icke blygsamma TOLV timmar. Herre min vad sömnigt det var sista halvkilometern hem till fots där på morgonkvisten. Kvart i sju tittade jag på klockan sista gången innan jag vaggades in i sömnens förlovade land fram till halv tolv. 
 
I förmiddags packade vi åra bilar, sambo och jag och drog sedan åt varsitt håll. Nu var det inte så tårdrypande som när det var sommaradjö med tanke på att vi ju faktiskt firar jul tillsammans, men känns lite konstigt att inte vara där hemma nu på närmre en månad. kommer sakna stället och hänget som fan.
 
Var hem till Oda en sväng på eftermiddagen. Myse! Det är alltid så otroligt mysigt hemma hos dem när det är jul, i år var inget undantag. Te och catch up blev det. Känns konstigt att träffa någon man tidigare träffade nästan varje dag bara typ en gång varannan månad. Antar att det är så det är att vara vuxen. uäh
 
 
nu ska jag pausa lite. sätta hjärta och hjärna på paus. jag ska läsa skönlitterärt och äta choklad, vara ute och springa i skogen, se bra filmer, sova utan att ställa alarm. Eller, det kommer inte än, men efter nyår ska jag hinna med lite recovery. behöver den så otroligt mycket. batterierna är tomma nu, speciellt sedan jag bestämt mig för att rycka bort dem från laddaren. laddaren var inte bra för batterierna. man kan säga att de fått laddminne. de mår inte bra och behöver en ny typ av ström. en icke destruktiv ström. heja heja
 
 
adjö

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0