Geoffery

Okej, idag är det rent hopplöst svårt att koncentrera sig! mon dieu! likt ett trotsigt barn vill min hjärna inte riktigt samarbeta. Funderar på att tidigarelägga städningen av lägenheten ett par timmar. Då gör jag åtminstone något vettigt... Än så länge har jag bara skrivit en halv sida på hela dagen, vilket stressar mig något. Jag bli ineffektiv när jag känner att jag börjar närma mig slutet, när jag tycker mig skönja lite ljus i tunneln. Att det är långt kvar till ljuset verkar min skalle skita i just nu dock.

 

Fyfan.

 

Orken finns inte där just nu. Planerna jag tidigare skrev om innefattade en Londonresa över nyår. Gratis boende i centrala London med utsikt över nyårsfyrverkerierna från fönstret. Jag kommer inte att åka. Jag är dum i huvudet, tänker ni, men jag orkar bara inte. När den här uppsatsen är någorlunda klar kommer jag förmodligen att sova flera dagar i sträck. Hemma på landet hos familjen, i et stort knakande trähus fullt av julpynt. Jag längtar.

 

 

Just nu känner jag att det är lätt att få mig att känna mig värdelös. Ingen fara, jag brukar vara låg såhär lite innan jul. Personer i min närhet som jag vet vill mig väl får mig ändå att känna mig liten. 

 

Just nu är jag fångad i en ond cirkel. Att komma hem till landet lite tror jag blir ett avbrott som behövs för att vakna upp. Jag måste kliva ur bubblan. Den där bubblan som förbiser och förlåter. Som litar på och som går att lura. Om än bara för stunden, så gör den mig naiv.

 

Jag hatar den.