ifrån första början var jag säker

SItter i lägenheten och väntar på Frida som är påväg tillbaka till stan från sin postkörning ute i tärnsjös avkrokar. Hon svor åt mig att det var en håla, hmm well, ja det är det? jag har ETT bra minne av tärnsjö och det är från en kväll hos Cia. Så mysigt och kul var det. Kan dock tänka mig att om man aldrig varit där och tvingas köra post där har man ett och annat att anmärka på..
 
Har inte skrivit på länge. Mycket upptar min tankekraft och energi just nu. Framförallt då skogsbranden som lamslår hela min hembygd och som planterar stora klumpar av ångest i oss alla här ute. Att gå och vara rädd för vindriktningen, för solen, värmen och torkan. Kollegor som inte kan jobba för att de måste evakuera sina hem. Människor man känner som inte ens vet om deras hem står kvar nånstans där inne i röken. Avspärrade vägar, poliser, ångestfyllda människor. Det är så hemskt.
 
 
Annars då.
 
Jag har ont. Så ont. Svek kan vara den värsta känslan någonsin. Framförallt när det var så pass både väntat och oväntat på samma gång. När någon är så vacker och så vidrig på samma gång.
 
 
 
Adjö

Kommentarer
Postat av: Den farliga

Usch bara. Och kram.

2014-08-06 @ 17:03:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0