svart snö
Valborg är över för den här gången och jag ligger nu på soffan med plugget framför mig och önskar mig till Paris. Nu är det inte långt kvar!! Har en klump i magen över att jag måste ha skrivit en massa analys på uppsatsen tills dess, men jag tar tag i det imorgon tänkte jag. Idag blir det mest läsa och fundera på vad som egentligen ska skrivas. Är så rädd att det här faktiskt inte kommer att gå vägen. Det känns för rörigt just nu och min handledare låter mig hela tiden veta hur bråttom jag har, hur mycket jag måste skriva och att han är orolig för om jag verkligen kommer klara det.
jag behöver inte höra att folk är oroliga för att jag ska klara saker. vad fan är det om?
jag är faktiskt förbannat trött på att höra "hur jag är". framförallt från folk som inte ens vet. ni kan tro att jag är invecklad och svår om ni vill, men då missar ni the point. jag är hur enkel som helst, förutsatt att man är ärlig och rak mot mig. att man är schysst och skön helt enkelt. jag är glad så länge jag inte har anledning att vara annat, men jag har temperament och jag är lättstressad, vilket ibland gör min stubin lite kort.
men jag förstår inte när allt blev så svårt. när började vi prata olika språk och när börjades det förväntas att man skulle förstå varenda signal? När vart man tvungen att ta på sig intuitionsradarn varje gång man ska ut bland folk, även bland de man räknar som sina vänner?
trista rader från en trött, trött tjej.
imorgon verkar det som att axel ska komma hit. åh! som jag önskar att jag inte behövde sitta och våndas i pluggångest.
adjö
Kommentarer
Trackback
