din politiskt korrekta godhet

Mycket har hänt sedan sist och just nu är jag trots ett stundande uppsatsskrivande förvånansvärt at peace med min situation.
 
Vi var i Prag i dagarna fyra. Skärtorsdag till Påskdag. Det var fantastiskt, som alltid med de där tre brudarna. Staden var oändligt vacker och i behändig storlek. Inte lika kaosstor som Paris eller London, utan centrum var inte värre än att man kunde använda fötterna. Det enda som kändes begränsande var språket, att inte kunna säga ens hej, hejdå eller tack på det inhemska språket. Att inte kunna förstå vad som stod på skyltar och liknande. Har aldrig varit med om det förut förutom i Addis Abeba och då var i vi ändå bara på flygplatsen. 
 
Hur som helst. Maten var fantastisk, vädret höll sig i skinnet den allra största delen av vistelsen, ölen var god, hostelet var en dröm, flickorna var glada!
 
 
Idag befinner jag mig ute på landet. Har varit på en intervju och ska snart iväg på en till. Den sista har jag inbokat på torsdag kväll, sedan är jag nöjd. Sedan ska jag skriva och försöka göra dessa människors uppelvelser rättvisa. Det är det som känns tuffast just nu faktiskt. Att det oundvikligen blir så mycket mer än ett skolarbete. Att det kommer att handla om att förvalta en berättelse som kommer från någons inre. En berättelse om något som gjort ont och som jag nu håller i mina händer och måste förvalta på ett bra sätt. Den här uppsatsen är inget jag känner att jag skulle kunna vaska för att gå all in på valborg, eller inte lägga mitt yttersta på för att jag är bakis/trött/stressad eller liknande. Det är måste bli bra. Det måste göra andra nöjda, inte bara handledare och examinator. 
 
 
De ringde just från det andra stället jag sökte jobb på i förra veckan. De ville att jag skulle jobba där. Lika roligt som det kär att få känna sig populär, lika jobbigt är det att tacka nej till ett arbetstillfälle. Bra att veta dock att jag har eftertraktad kompetens inom posten. Att jag kan sånt om man inte bryr sig om att lära folk längre, men som ändå behövs. Det gör att jag kan känna mig lite lugnare vad gäller tiden efter examen. Om två platser i uppis behöver vikarie kanske de kan dela på mig och så får jag jobba timmar på båda ställena? Vore ju guld!
 
 
Den som lever får se
 
 
Vill hem till Uppis. Fredag förmiddag, heja heja!
 
 
Adjö

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0