taking liberties
Jag står vid ravinens kant. Eller nej. Jag vet inte. Jag har kommit till den jobbigaste delen av hela uppsatsprocessen: ta kontakt med informanter att intervjua. Whaa! Ringa, förklara sitt ärende, fråga snällt om de skulle vilja ses och samtala lite med mig om minnen från något så litet och käckt som skogsbranden... nääe faaan. ååh. Det känns inte bra alls att be någon man inte känner att dela med sig av sig själv för att jag ska kunna roffa åt mig 15 högskolepoäng!! Usch och fy. Ångest.
Jag känner dock i hela kroppen att jag kommer att ringa åtminstone en idag. Den jobbigaste. Den jag inte känner alls. DÄr jag behöver presentera mig med både för- efternamn OCH dra en referens till gemensam bekant som tipsat (dvs kastat personen i fråga under min buss, heh). nejmen. åh. det ska nog gå bra. och blir det nej så blir det nej och då får jag meeegaångest över hur jag ska hitta personer nog att styra upp ett empiriskt underlag att bygga nån form av analys på. shiet.
Döden döden döden.
nej fan.
jag göre. så kan jag ut och springa sen och känna mig lättare i kroppen än om jag skjuter upp det till imorgon.
Adjö
Kommentarer
Trackback
