Geoffery

 

Det limbo jag befann mig i vid tiden då den här bilden tas vill jag ogärna återuppleva. Ändå inser jag att risken för att det kommer med dubbel styrka om bara några månader är mycket hög. Då hade jag åtminstone 11 csn-terminer kvar...

 

Idag har varit en väldigt dubbel dag. En såndär dag när man har en klump inom sig, men samtidigt en väldigt icke-ensam och mysig vårdag med jättelyckad loppis med Madde och Fritte på fyrishov. Gårkvällen var även den bra och ingen bakfylla så långt ögat når. Även om jag nu har bestämt mig för att det får vara slut med destruktiva förbindelser för min del. Folk som vill bete sig illa kan göra det om de vill, även om det för mig känns främmande att ens vilja göra det. Hur som haver så tänker jag inte vara en del av det. Be stupid, but count me out. Får se hur länge det håller.. hrmp. men jag är trött på att peta på mina blåmärken. Det enda som händer är ju att de blir större.

 

En öppen handflata lämnar inga blåmärken, har jag sagt på skoj. Det är dock inte sant. Ett slag är fortfarande ett slag och en örfil svider lika mycket som en knuten näve värker.