somebody told me

vaknade nån gång på förmiddagen, slog på datorn och möttes av: bloggdöden! ingen juliablogg, ingen mineablogg! såg ut som när man tagit bort bloggen. blev såklart pissed på mina bloggsvikande vänner. dock verkar det hela bara varit nån typ av server-härdsmälta, för nu är de igång igen. kanske var det bara som en seknbegravning, för att se hur många som verkligen skulle sakna dem.. hur många gånger har man itne tänkt den tanken? att iscensätta sig egen begravning bara för att se vilka som skulle komma?

jag har gjort det många gånger kan jag erkänna. (tänkt tanken alltså, inte ställt till med begravning)


har varit ute och gått med erika och axel. vi smet förbi åkrahallen och sabbade den promenaden. kladdkaka och grädde. nu har jag dessutom ananasfanta att mysa med för att stävja mina värsta cravings efter ananas. träffade dessutom julia nästan precis utanför min port, vilket ju var nice så jag kunde få tillbaka min cykelnyckel.

efter kak- och framförallt gräddkomat hamnade vi framför en dokumenär om kongo och en stad där vid namn goma. det var lite korruption, rebeller, gorillor och annat. afrika inresserar mig. framförallt afrika söder om sahara.

nu är det en superettanmatch. tydligen hittar de ingen boll på söderstadion och i omklädningrummen finns inget schampoo. hårda tider för bajen säger kommentatorerna. couldn't care less, tänker jag.


ikväll ska vi ses hos minea. ska bli kul! dock är det redan om två timmar vilket ger mig ångest hur jag ska hinna med allt.


adjö

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0