Geoffery

Inget formbesked från vädret idag direkt. SItter i soffan och tänekr låta denna dag gå till städning av mitt hem. Mot kvällen en löptur om benen bär.

 

Igår var det säsongspremiär för Aruba och klacken, bestående av Frida, jag, Rasmus och Fredrik var på plats. Med öl och glatt humör. Grabbarna vann med 2-0 efter mål av debutanterna Martin och eeeh jag tror det var Björklund eller Nicke.. eller David.. fan. haha.

 

Jag har just nu ångest över vad jag ska välja att plugga i höst. Jag hatar att det blev som det blev med antagningen i och med skitkass information från våra kursansvarige. Just nu har jag möjlighet att istället för idé och lärdomshistoria läsa politisk geografi med samhällsplanering och urban socialgeografi. Det andra låter så otrooligt mkt roligare. Det finns bara ett stort MEN: Det är vääldigt likt det jag redan pluggat. En blandning mellan antropologi och etnologi. jag känner till och med igen titlar i kurslitteraturen. Så ja, det känns lite som slöseri på något sätt, att göra en så väldigt liknande sak igen. 

 

Mitt huvud känns lite tungt efter lagölen igår. Jesus. Carl är sjuk och tjatar om att jag ska komma med pizza, något jag efter en check ut på väderleken snabbt avböjde vänligen men bestämt. Att jag hemskt ogärna vill vara förkyld och förstörd kan också ha med saken att göra...

 

 

nu river hungern sönder mig.

 

jag saknar tove.

 

på återseende

 

 

 

 

svek, ånger, hat

 

ett samtal och ett bankuttag senare så var du borta ur mitt liv. där ute ska du stanna och med lite tur kommer vi kunna åtminstone samexistera i samma stad när tid har fått passera.

 

att se in i dina kalla, kalla ögon och säga hejdå var det svåraste och det skönaste jag någonsin gjort.

 

 

 

tack alla ni, och ni börjar bli många, som istället är så fantastiska. älskade vänner. vad vore jag utan er?

 

 

Och jag minns så väl när jag såg dig första gången

Du skrev sånger

Du var patetisk när jag såg dig

Precis som dina sånger

 

Att förlåta dina synder var ett misstag

Ett misstag

Allt vi gör får konsekvenser, så se upp med vem du sårar

Om jag bara kunde fylla mitt hjärta med godhet

 

Och jag minns så väl vad jag sa till dig den där gången, sista gången

Du såg skräcken i mitt ansikte

Du svepte bort den med ett leende

Du sa: Allt jag gör det gör jag av ren godhet

 

Jag är ingen jävla ängel

och du blir först mot väggen

som ett varnande exempel

Ett exempel för nya generationer

på vad som händer när du inte tror på godhet

och jag är glad att det är över

 

 

Nu kom Axel. hoho!

 

Adjö

Instagram förstör min själ.

 

men fuck that.

 

 

Ikväll ska familjen H besöka familjen S i Irsta. Det kommer bli bra!

 

På golvet bredvid mig nu sitter en svettig, nysprungen Erika och förundras över hur mycket hon svettas på vaderna. Med tanke på hur mkt hon faktiskt verkar svettas om vaderna så finner jag det faktiskt vara en rimlig fråga.

 

Jag är sugen på vin. Oh oh dangerous! Får hålla mig till på tisdag, då det bli sommarkalas i dagarna två. Förhoppningsvis ett riktigt bra kalas. Håller tummarna för bra väder och stor tålamodshatt från min egen och några andras sida.

 

 

Adjö

 

 

Sitter i Erikas ännu mycket tomma rum på Centralgatan i Skinnskatteberg. Åkte hit för att hjälpa henne och Victoria med flytten, även om jag nog inte gjort sådär jättemycket nytta. Den här resan handlade nog egentligen mer om att fly från det ostyriga blåsväder som just nu är mitt känsloliv. Jag kastas mellan lugn och kaos i ungeför timslånga intervaller. Snart ska det dock vara över. Jag längtar, fast ändå inte.

 

Vaknade idag upp till ett antagningsbesked.

 

Idé och lärdomshistoria A. 

 

Jag är kluven. På mer än ett sätt. Jag kan fortfarande göra kandidaten. Jag orkar nog egentligen inte, men jag KAN. Tanken på att aktivt välja bort det smartare plågar mig faktiskt. Jag är inte särskilt ung längre, jag har redan mycket csn-lån. Jag borde kanske bara maxa. Men ma ska orka leva också, finns det de som säger och just nu säger jag inte emot.

 

Det är fortfarande tidigt. Jag skulle vilja att ett visst sms ramlade in i min inkorg. Det kommer det att göra, förr eller senare. Jag vill minst lika gärna att ett visst mail ska få ett svar. Ett positivt ett, tack.

 

 

Nu blir det en tekopp framför nyhetsmorgon. Om jag får plats brevid erika som tydligen slaggat på soffan hela natten. Hon och hunden. Weirdos, men jag gillar dem!

 

 

Adjö vänner

 

Ensam på soffan hemma på landet. Eller ensam är jag inte, för Gry är här, men hon är 1. en hund och 2. sover, så jag finner henne inte direkt vara ett tillfredsställande sällskap. De övriga kör Erikas flyttlass till Skinnsberg. 

 

Har idag jobbat sista dagen för sommaren. Det var längesen jag skrev något här och jag har sen sist hunnit med att haft en nästan veckolång semester, spenderad i uppsala och där mestadels i asplunda hos jonas och rickard. Det har festats, det har bakishängts, skrattats, pratats, mysts (säger man ens så?), till och med jobbats. för rickards del dock, jag sällskapade mest. Har dock fått lite jobb tack vare honom, som barnvakt. Har inte passat barn på den här sidan om tjugoårsstrecket, så det ska bli minst sagt spännande!

 

Jag vet inte om jag skrivit det, men jag väntar ännu med spänning och tilltagande oro på vad jag ska plugga i höst. Håller tummarna SÅ hårt för att det blir en A-kurs, även om en dubbelkandidat (dvs Etnologi C till hösten) vore rätt smart karriärsmässigt... hm.

 

Kommande två veckor är dock späckade med fina saker. Just nu är livet så vackert och jag tänker ta vara på varje stund. 

 

Klyschigt, jag vet, men sant!

 

Har en chokladboll modell större i kylen. Jag undrar om det ska få bli. Det här med att hålla sig ifrån socker går ju SÅDÄR, för att uttrycka det milt. Fan. Och så mycket pizza som jag ätit den här sommaren har jag nog inte ätit sammantaget på ett år tidigare. Fula ovanor smyger sig på här!

 

Har bestämt mig för att denna hleg ska få bli vit och spenderas på landet med familjen. Imorgon vankas kräftskiva i liten skala, och på söndag blir det födelsedagsfika i Irsta, så jag orkar inte flänga fram och tillbaka till uppsala däremellan. Fest och folk kommer jag få mycket av i veckan som kommer ändå! Fina, fina vänner, som efter helgens bravader ska komma ihop sig runt det runda bordet igen. Ska bli spännande, men himla kul!

 

Adjö

 

Jag borde inte skriva just nu, men jag antar att det är någon form av terapi.

 

Inte mycket går rätt just nu. Andra antagningsbeskedet kom inte med några bra nyheter och hur hösten kommer te sig är ännu oklart. Det brinner fortfarande alldeles för mycket och varje andetag påminns man om att FÖR nära hemma står naturen i lågor. Är helt mosig i huvudet av allt som bara snurrar där. Mina händer darrar och jag är så psykiskt trött att sömn inte längre räcker till.

 

Inatt sov vi utspridda på fyra olika platser, jag och min familj. Pappa hemma, mamma och Erika hos mormor och morfar, Millis hos Viktor och jag hos Tove och Fridas familj ute i Irsta. Röken blev för mycket efter att ha jobbat i den en hel dag och när den dessutom rullade in över Sala med besked igårkväll fick jag panik och flydde fältet.

 

Ska efter en fika med Oda och ett våldgästande kissbesök hos Anton nu sätta mig i bilen och åka ut till rökinfernot igen. Tack och lov har det nu börjat vattenbombas och det är bara 48 timmar till jag kommer befinna mig i Uppsala där luften fortfarande går att andas och där jag kan få glömma bort lite av allt det stressande. Och om inte glömma så åtminstone plåstra om skadorna lite.

 

Allt löser sig, det är klart det gör. Som Oda och jag konstaterade när vi satt uppgivna och omringade av rök på en parkbänk idag: vi kunde ha haft ebola.

 

 

Adjö så länge

 

 

 

SItter i lägenheten och väntar på Frida som är påväg tillbaka till stan från sin postkörning ute i tärnsjös avkrokar. Hon svor åt mig att det var en håla, hmm well, ja det är det? jag har ETT bra minne av tärnsjö och det är från en kväll hos Cia. Så mysigt och kul var det. Kan dock tänka mig att om man aldrig varit där och tvingas köra post där har man ett och annat att anmärka på..

 

Har inte skrivit på länge. Mycket upptar min tankekraft och energi just nu. Framförallt då skogsbranden som lamslår hela min hembygd och som planterar stora klumpar av ångest i oss alla här ute. Att gå och vara rädd för vindriktningen, för solen, värmen och torkan. Kollegor som inte kan jobba för att de måste evakuera sina hem. Människor man känner som inte ens vet om deras hem står kvar nånstans där inne i röken. Avspärrade vägar, poliser, ångestfyllda människor. Det är så hemskt.

 

 

Annars då.

 

Jag har ont. Så ont. Svek kan vara den värsta känslan någonsin. Framförallt när det var så pass både väntat och oväntat på samma gång. När någon är så vacker och så vidrig på samma gång.

 

 

 

Adjö