jag spelar utan insats här

Måndag och färdigjobbad. När alarmet ringde 05,10 trodde jag inte det var sant. Det var det. När jag skulle cykla till jobbet och insåg att framdäcket på cykeln var punkterat trodde jag inte att det var sant. Det var det. När jag kom till jobbet och kom på en kollega att snacka skit om mig trodde jag inte det var sant. Det var det (nu är det krig).
 
Resten av dagen flöt dock på fint och nu är jag nöjd och glad, med en nyreppad cykel och frida i soffan bredvid mig. Ordningen återställd. Att jag resten av sommaren dessutom har ett utdelningsdistrikt med bara tre springtrappor känns heller inte alltför tokigt. 
 
Jag och Erika har bokat resa till Köpenhamn i augusti. Ska bli fett! Vi båda jobbar hela sommaren, så en fredag-söndag fick det bli. Nu ska jag bara kräva tillbaka min enda lediga dag på hela sommaren som råkat (I hope!) bli schemalagd ändå.. det måste gå, annars får det bli den otroligt fega vägen som heter sjukanmälan.. inte min stil dock, så ska se till att det ordnas på annat sätt!
 
 
tröttheten vet just nu inga gränser. sova kommer få bli, vilket tar emot när en fin sommarkväll syns genom persiennerna. hoppas på en fin morgon istället!
 
 
adieu

innan nåt klyschigt händer oss

En midsommar kom och gick. Vädret höll sig i skinnet, i fotbollsturneringen vaskades slutligen fram en segrare i form av Filip. Maten var kanon, sällskapet detsamma. En fin dag och kväll helt enkelt!
 
Det togs int emånga bilder, men nedan finns några som visar på ungefär hur seriösa vissa var med fotbollen. Det är viktigt såntdär, avstånd, linjer och grejer: 
 
Ingen sammankomst hemma hos Martin utan en spelning av fantastiska Samhällshatskampanjen!
 
Idag har jag gått på lågvarv. Minst sagt. Tvättat lite jobbkläder, städat läggan, legat på soffan.. sovmorgnat mig icke heller att förglömma! Imorgon blir troligen sista dagen av ensamboende innan fritt kommer åter. Det är även söndag. En dag som man medan man studerar helt glömmer bort är ångestfylld för många i vårt avlånga land. Nu kommer den vara det även för mig. Worklife suger på många sätt, men fan. Känslan av att få lön är svårslagen, så jag gnäller inte!
 
Nu ska jag börja kolla på Orange is the new black. Har inte gjort det tidigare. Känner på mig att jag kommer bli hooooked!
 
Adieu
 
 
 

but i won't do that

Två dagar in i sommarjobbandet och jag är TRÖTT! Så mycket nytt, så mycket att ta in, lyssna, lära, göra rätt. Herregud. Det är faktiskt riktigt skönt att ha lägenheten för sig själv den här veckan, så jag inte behöver vara social mer när jag kommer hem, heh. har jobbat kväll nu två dagar, vilket är bra jävla värdelöst. hela dagen försvinner och man jobbar 10-19, vilket gör att jag inte kan smita ner på stan för snabba ärenden varken före eller efter jobbet. blä. imorgon blir det dock förmiddagspass, vilket visserligen betyder uppstigning strax efter 05, men hemgång redan kl 15! vilken fest!
 
Just nu är jag stressad. Borde sova alldeles snart, men kom hem för bara två timmar sedan, vilket gör att jag inte hunnit göra klart dagen liksom. skitliv. men men, det ordnar sig.
 
Imorgon fyller mamma år, vilket ska firas med middag på tzatsiki. jaaa! hela familjen kommer hit bara för att jag inte kunde åka härifrån. Jag är glad.
 
adjö

förlåta eller svika

Hemma i Uppis igen sedan ungefär ett dygn. Studenter och annat flöt på, var mysiga, trevliga och ja, som förväntat. God mat och bra sällskap. I söndags for Erika och Kristina iväg igen och jag stannade kvar och hängde med mamma igår. Åkte hem till mormor och snyltade fika och sånt som man gör när man är döttrar. hehe. 
 
Kvällen spenderades med att matilda kom över och vi hängde tre brudar i en tvåsitssoffa tittande på dåligt uppstoppade djur. Väldigt lagom och helt fantastiskt kul!
 
Idag har det lagats lite matlådor till framtida jobbluncher, kollats på Krunegård och Jinder på turné, där jag äntligen tycker att Krunis är åtminstone liiite skön. Frida har kommit hem från jobbet och somnat på soffan, som ofta annars. 
 
Norra europas mest redogörande och torra blogginlägg ska nu avslutas med att nämna att det är fint väder, att grabbarna spelar match imorgon och att jag älskar sommaren!
 
 
Adjöö
 
 
 
 

resten av ditt liv

För två dagar sedan avslutade jag mina tre års studier på universitet. Det låter större än det är, med tanke på att jag troligen kommer plugga även i höst, men säg såhär: jag BEHVÖER inte plugga i höst om jag inte vill. Jag är nu fri att flytta vart jag vill, söka vilka jobb jag vill (asså inom rimliga gränser) och ja. Göra vad jag vill helt enkelt. Det känns konstigt och skitjobbigt, så jag väljer att genast krympa min värld. Att inte ha pengar att köpa en bostad gör det lättare, för det gör det omöjligt att bara dra. Tanken på bostad är förövrigt det som förstör mig. Bostad och jobb. Det drygaste jag varit med om på länge var alla dessa miljontals frågor om vad det är jag pluggar, vad man blir, vad jag vill bli, vad jag kan bli, som ställdes mig i lördags under Karins 25-årsfirande. Tillslut visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Jag vet ju inte? Och det spelar ingen roll hur jag förklarar, så ser personen jag pratar med ut som ett frågetecken. 
 
Det hade varit skönt om jag hade velat bli typ ingenjör istället. Jag önskar att det vore så. Jag tror att minst lika få vet exakt vad en ingenjör gör, men man tycks slippa den enorma mängden frågor i och med att det är ett ord man slipper upprepa först åtta gånger, för att sen få ett "jag fattar ändå inte". 
 
Suck.
 
Aaaja, nog gnällt. Ska ner på stan inom en överskådlig framtid och fixa studentpresent till Millis. Ska pricka in när Frida slutar jobba så att hon kan följa med. Matilda hörde av sig och ville festa lite ikväll. Det går jag med på, eftersom nästkommande två helger kommer att bli vita och sedan kickar jobbsommaren 2015 igång. 
 
En till synes evig trötthet har kickat in såhär post-release. Wow. Vädret, med sitt jävla blåsande och regnanade gör ju inte saken bättre direkt. Vill ha bättring!!
 
 
Hej

RSS 2.0