det vi ger får vi tillbaka
Jag ringde. Hen sa ja.
Jag fick mailsvar från min handledare på Gotland. Hon tyckte att mitt pm såg jättebra ut och att jag gjort "ett gediget arbete".
Idag var en bra dag.
Godnatt
where do we go from here
Det verkar som att mitt försök att haffa sommarjobb imorse bar frukt. De ringde just från posten i sala och sa att de ringt och att det lät positivt. Nu återstår att se om de kommer att ringa även mig. hrm. men men! det känns jättebra. Har endast en jobbig grej kvar idag och det är att ringa ett samtal. Varför är jag så rädd för att ringa? Gud. Jag kommer i alla fall göra det. För jag vet hur bra jag mår efteråt. Speciellt om det blir så att jag faktiskt får ett ja.
Det har börjat regna. Inte så lite heller. Vart tog den fina våren vägen? Längtar tills du är här, det ska gudarna veta!
Ååå den ångest jag har över att behöva ringa, trots att jag VET att personen i fråga är snäll. Jag är en sån som kommer dö för att jag inte vågar ringa till vården... typ! risken finns nästan asså!
Nu ringde de från nya jobbet. JAA! har jobb i uppsala heeela långa sommaren. här ska dras in pengar!
.. och så var det bara det dära telefonsamtalet då...
Adjö
innan himlen faller ner
Frida är i Västerås. Det är söndag och imorgon är en såndär måndag där jag behöver göra en massa jobbiga grejer för att det ska bli bättre sen. Jag ska: gå till skolan och skriva ut jobbansökningar, gå och lämna jobbansökningarna till posten här i uppsala, köpa lite stuff som ska med till prag, växla pengar, betala räkningar, ringa en person och fråga om hen vill ställa upp på intervju..
Som ni ser kommer jag vara tusen kilo lättare imorgon kväll. Ser fram emot imorgon kväll som bara den. Det är dock INGENTING mot hur mycket jag ser fram emot tisdag och onsdag. Lägenheten full med världens finaste systrar. Ja, även fast bara en av de är min syster, Erika, så är Tove och Frida nåt mycket mer än "bara" kusiner!
Den här helgen har varit så fin. Fin, men omtumlande. Fredagskvällen hos Karin i sthlm med fina tjejerna, god mat, vin och en massa prat laddade verkligen batterierna. Så även ett soligt södermalm med karin dagan därpå. Nya solisar från beyond retro fick följa med hem och nu längtas det till varmare dagar! Gårkvällen bestod av spelning på kalmars. Riktigt bra band och riktigt bra folk. Palermo och sedan göteborgs på impuls. Idag är själen en konstig blandning av ordning och kaos. Felicia kom nu i eftermiddags iförd söndagsstassen (mjukiskläder) och en påse chips i högsta hugg. Hon hjälper.
Nu ska jag göra te och börja kolla på house of cards. mad men har lämnat ett hål som jag nu tänkte försöka fylla fram tills de nya avsnitten kommer i veckan efter påsk.
Adjöken
full av tvivel inombords, men aldrig på utsidan
Idag var en dag som började dåligt. Med ett sms om att jag inte kommer kunna jobba så mkt i sommar och att jag kanske borde kolla mig om efter annat. INTE kul. Därefter följde nån timmes runtkollande efter alternativa lösningar. Jobbannonser alltså. Hjälpte INTE.
Hur gör man när man utbildat sig till något som man vet ger en bred kompetens inom i princip allt som har med kontakter människor emellan att göra, men som inte har någon yrkestitel?
Aja. På måndag ska jag gå in på postens kontor här i uppsala och lämna in brev som säger ANSTÄLL MIG. Har ju minst sagt erfarenhet och tack och lov har jag fått hoppa runt och lärt mig alla olika sorters uppgifter there is inom det där företaget. Heja mig!
Snart kommer förhoppningsvis Frippe hem. Innan dess borde jag verkligen stoppa i mig nån typ av föda så att jag klarar mig fram tills ivkäll då det vankas lyxmiddag hemma hos Karin i Solna. Vi valde verkligen rätt kväll för mat och vin. Behöver träffa de där brudarna helt desperat mycket just nu!
Aja. Om en vecka är jag i Prag, om man inte får för sig att störta planet vårt. Igh. Det ska bli fint.
Adjö
låt mig va din enda vän
Känner mig ineffektiv och stressad. Inser att jag kanske inte jobbar snabbt nog trots allt. Måste kanske börja skriva på uppsatsen? Eller? Men hur skriver man när man inte vet vad man ska skriva, för att man inte har något material att skriva om än?
Suck.
Sov för länge idag. Alldeles för länge. Tänkte dra ut och gå nu, för att känna att jag gjort något vettigt. Långpromme och sen en kaffe. Japp
Att komma på frågor till intervjuerna imorgon har inte varit helt enkelt, det ska gudarna veta! Skräcken är att man ba jahapp, det var det, kollar klockan och så har det gått typ 15 minuter. Den ångesten!
Längtar till tiden då det bara är skriva kvar. Det är mer min grej. Producera text. Heja heja!
Sen längtar jag till Valborg också. Om det är fint väder. Annars är det mest drygt.
Nähepp. Snabba tights på och sen ut i soooleeen!
Got to keep it moving straight
Mamma har gjort slag i saken och styrt upp internetförhållandena här hemma. Snabbt som vinden går det! Vad hon inte vet är att hon igår kväll fick hem sin ökända lilla närpirat a.k.a hennes äldsta dotter. mhehe. Har dock hållt mig lugn än så länge. Har insett att jag är en expert på att göra ingenting! Har kladdat ner intervjufrågor på ett papper, ringt ett telefonsamtal, skickat iväg ett par tweets och skrivit en instagramkommentar. Dett har tagit mig ca tre timmar. Vad jag gjort övrig tid, det vill säga uppskattningsvis 2 timmar och 45 minuter, är mig en gåta.
På onsdag har jag inte bara en, utan TVÅ intervjuer. Knep ihop ögonen lite (och mkt mkt tyst) när jag över telefon fick förslaget onsdag eftermiddag, men sa ja. Sååee. Det blir en intersiv eftermiddag och kväll. MEN glad är jag, för det betyder att jag hela torsdagen kan bearbeta materialet och kanske rentav åka hem till uppis redan då för att slippa flänga som en idiot på fredag då det ska åkas till huvudstaden.
Nu väntar lunch och hårtvätt. Pappa håller på och gjuter golv i rummet bredvid mig och har lovat att dricka lite kaffe med mig.. det var nu två timmar sedan... gngmnfmg. det är stunder som dessa man inser och kan erkänna att det där emd kaffe nog kommit att bli till en vana. jag är dock inte på länge vägar lika illa ute som mor min. ojoj.
Fika hos farmor i eftermiddag. Ohlala.
(det är blogginlägg som dessa som får mig at sluta läsa andras bloggar, hehe. F'låt)
Adjö
I heard a rumour
Pragpeppen är total! Med ett i stort sett färdigskrivet pm och en intervju inbokad redan nästa vecka känner jag att jag har så pass mycket kontroll över situationen för att kunna slappna av totalt under de där dagarna nere i Europa. Underbart! Nu håller vi bara tummarna för bra väder! Vi vill packa med oss solglajjor, inte regnjackor!
Imorgon är det fredag igen, vilket nästan skrämmer mig! Det går så otroligt, otroligt fort och jag vill aldrig att den här våren ska ta slut. det känns som att det här året tveklöst kommer vara ett sånt år jag kommer se tillbaka på med rosenskimmer. Det har varit upp och ner och jag har en stressklump i magen signerad framtiden, men jag har ändå haft ett otroligt fint år med min gölliga lilla sambo Kräm (internskämt). Tänker hålla fast vid henne så länge jag kan och så länge hon vill. Punkt. Förmodligen kommer nån jävla karl att komma emellan till slut, men då får det vara så!
hehe
Pratade med pappa nyss. han har fixat ännu en intervju åt mig. han kan ju vara den bästa ever.
Adieu
taking liberties
Jag står vid ravinens kant. Eller nej. Jag vet inte. Jag har kommit till den jobbigaste delen av hela uppsatsprocessen: ta kontakt med informanter att intervjua. Whaa! Ringa, förklara sitt ärende, fråga snällt om de skulle vilja ses och samtala lite med mig om minnen från något så litet och käckt som skogsbranden... nääe faaan. ååh. Det känns inte bra alls att be någon man inte känner att dela med sig av sig själv för att jag ska kunna roffa åt mig 15 högskolepoäng!! Usch och fy. Ångest.
Jag känner dock i hela kroppen att jag kommer att ringa åtminstone en idag. Den jobbigaste. Den jag inte känner alls. DÄr jag behöver presentera mig med både för- efternamn OCH dra en referens till gemensam bekant som tipsat (dvs kastat personen i fråga under min buss, heh). nejmen. åh. det ska nog gå bra. och blir det nej så blir det nej och då får jag meeegaångest över hur jag ska hitta personer nog att styra upp ett empiriskt underlag att bygga nån form av analys på. shiet.
Döden döden döden.
nej fan.
jag göre. så kan jag ut och springa sen och känna mig lättare i kroppen än om jag skjuter upp det till imorgon.
Adjö
här försvinner man lätt mellan husen
Du har ett grepp om mig på distans. Just när jag tänker att jag lyckats slita av alla klibbiga spindeltrådar från min hud hakar du fast nya. Jag är fri på dina villkor. Du är helt och fullt otillgänglig för mig, men mig ska du kunna ringa och träffa och skämta med så fort andan faller på.
Den här gången var det tack och lov jag som fick skratta. Skadeglatt. Den sårade själens allra effektivaste medicin. Tack!
dumma stackare.
Jag skriver pm och det går helt okej. Kanske till och med bra. Har helt gett upp försöken att utvärdera mina egna insatser när det kommer till skola och jobb, för jag är så gott som alltid fel ute. Det enda jag kan säga är att jag kommer att lämna in i tid och jag kommer lämna in ungefär vad som förväntas av mig.
Jag har ett berg kvar att bestiga. Ringa samtal. Ett helt gäng. Fritte tycker att jag ska sätta mig med en lista nummer framför mig, svälja, ringa och bocka av numren, ett efter ett. Det är så det kommer att få bli. Onsdag kanske ska få bli min ringdag.
Fick just mailsvar om att ett sommarjobb inte är helt kört. hmm. gjorde mig lite skraj då jag hörde av mig till stället i fråga helt utan att tänka igenom om jag faktiskt vill jobba där. haha Gud. Dock blev jag rätt lugn då svaret lämnade mig flera utvägar att hoppa av mitt eget impulsförslag. älskar när det händer.
Pausen borde vara slut för länge sedan, men jag är en såndär vars attention-spans tenderar att krympa exponentiellt under dagen. fan.
Det är så vackert väder ute men jag hinner inte riktigt gå ut just nu. Snälla sol skin om några timmar också!!
Jag älskar våren så otroligt mycket.
Adjö
what are you waiting for
Once upon a time var jag och Julia 19 och hon snurrade mig i sin famn en lördagkväll hemma hos Cecilia.
Det limbo jag befann mig i vid tiden då den här bilden tas vill jag ogärna återuppleva. Ändå inser jag att risken för att det kommer med dubbel styrka om bara några månader är mycket hög. Då hade jag åtminstone 11 csn-terminer kvar...
Idag har varit en väldigt dubbel dag. En såndär dag när man har en klump inom sig, men samtidigt en väldigt icke-ensam och mysig vårdag med jättelyckad loppis med Madde och Fritte på fyrishov. Gårkvällen var även den bra och ingen bakfylla så långt ögat når. Även om jag nu har bestämt mig för att det får vara slut med destruktiva förbindelser för min del. Folk som vill bete sig illa kan göra det om de vill, även om det för mig känns främmande att ens vilja göra det. Hur som haver så tänker jag inte vara en del av det. Be stupid, but count me out. Får se hur länge det håller.. hrmp. men jag är trött på att peta på mina blåmärken. Det enda som händer är ju att de blir större.
En öppen handflata lämnar inga blåmärken, har jag sagt på skoj. Det är dock inte sant. Ett slag är fortfarande ett slag och en örfil svider lika mycket som en knuten näve värker.
the lord knows best when it comes to you
Sitter i skrivande stund och försöker få i mig en kaffekopp med en tampong pekande rakt ut från näsan. Ett försök att få stopp på min blödande kran och samtidigt få i mig lite flytande energi för att motivera fortsatt pm-skrivande. Går sådär med båda delarna måste jag säga. Att det är tio dagar till inlämning har dock minst sagt lugnande effekt.
Idag ska jag ut och springa hade jag tänkt. Har halat på det hela veckan på grund av alldeles för mycket plugg och alldeles för mycket blåst. Nu har jag dock alldeles för mycket näsblod för att våga höja pulsen, men än är många timmar kvar på den här dagen!
Ikväll tänkte jag och Frida smita till Uplands som kör Livejazzbaren. Kan inte säga att jag är nån jazzkatt direkt, heh, men live är det rätt kul och med bra sällskap (matilda och förhoppningsvis anton) blir nästan allt roligt.
Ångesten över den ständigt upplevda ineffektiviteten kommer att förkorta mitt liv med avsevärd tid. Fan.
Adjö
maybe your like lightning in a bottle
Fick denna finfina ryggis av farmor idag! Den hängde inne i en skrubb och skräpade, men oj vad den ska slippa vara undanskymd nu på ett tag! Älskar nygammalt och gratis.
Pluggandet går framåt faktiskt. Idag har det varit intensivt och huvudet är rätt mosigt efter allt läsande. Paus för ett halvt avsnitt mad men och ett snack i telefon med challe som ringde och sa att han klarat senaste tentan. Jej! Stolt påpushare over here!
Ska nu hoppa upp i soffan till Erika och Millis. Ska peta lite på Millis nya piercing också. En smiley som jag tycker måste göra förjävla ont! Skulle inte släppa in en kanyl på den där lilla skinnfliken för en miljon kronor (det skulle jag med största säkerhet såhär i knapra tider, men nåt sånt lär man väl dra te me för att uttrycka motvilja?). Ah well. Den är dock lite ball, men allra ballast är hennes svullna snusläpp. Hohihoho
Adjö
Jag är dina drömmar
Hemma på landet en vecka för att 1. ladda batterierna, och 2. plugga ihjäl mig. Motsägelsefullt jag vet. Det går sådär med båda delarna. Jag sover för länge på morgnarna och jag hänger för mycket med Erika. Nu har hon åkt till Millis dock, så ikväll jävlar!
Har ringt ett samtal angående fältarbete/intervju. Det är ju asjobbigt att ringa, som ni vet. Jag går i princip hur långa omvägar som helst för att slippa göra det. Nu hände det dock. Vem jag ringde? Någon jag känt sedan jag var typ 7 bast... heh.
På fredag får jag åka tillbaka hem till lilla Fripp. Längtar lite. Erika kör en uppsalahelg och än så länge väntar en fredag på stan då jag ska få tummen ur och köpa lite nya byxor/underdelar. Behövs. Gnäller alltid på att jag inte har svarta jeans när jag behöver dem.
Nu över till farmor och farfar på kaffe.
adieu
