Prästgatan

Jag vill att du ska förstå att jag gör nåt med all den tid då jag är själv
Du förstår nog att det blir ganska lång tid
För mig så finns det äckligt mycket tid

Ett tomt fodral, för ingen frågar nånsin mig om min gitarr, som är så tung.
Den ger mig blåsor och den plågar mig, påmminer mig om att jag aldrig har gjort rätt för mig,
att jag aldrig lärt mig spela på den.


Humöret är som det vanligtvis är en söndag kväll. Ser dock fram emot imorgon. Har bestämt mig för att älska varje sekund som är kvar av den här våren, för den tiden kommer sedan aldrig någonsin tillbaka..



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0