det finns en chans

sitter med ett leende från öra till öra. det obehagliga i det är att jag inte vet varför. för att det är fint väder, för att ingen ringde och jag blev ledig, för att jag eventuellt har en liten plan med life.. ja jag vet inte.

orosmolnen är inte många och inte stora. det är de gamla vanliga: pengar, pengar, pengar och framtiden.


tänkte åka ut till mormor och hänga lite idag. låg ju halvdöd i lägenheten hela dagen igår, så känner att jag vill härifrån en sväng.

ögat ser värre ut och jag vill skjuta mig själv i det, så att jag ska sluta vara ledsen över att jag inte kan ha linser. inget öga, ingen lins. det blir mycket lättare att låta bli att peta in en då.

speaking of linser så måste jag köpa nya. fan så dyrt det är! det måste göras nu iaf. helst nyss, så jag tar det på vägen ut mot saladamm.


är förövrigt helt kvitt betongkepan idag. vaknade dock runt 6 och kände mig sviiinförkyld. jättekonstigt. nu har det krympt ner till enbart halsont.



igår gjorde jag nåt jag inte borde ha gjort. eller asså. nu låter det seriöst och ödesmättat. det är det inte. ett snabbt konstaterande bara, att jag står med en fot i det förflutna och en fot i framtiden. har alltid varit dålig på att leva i nuet.



adjö

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0