they say we have no use

Lyssnar på låtarna till bröllopet. Är nervös och rädd. har ångest. vill göra bra. solist på okända människors bröllop. en stor dag i deras liv. jag har aldrig varit solist förut, om man inte räknar med när jag var liten. alltså mellan 3 och 6 års ålder. hade några years of glory där när mamma puffade fram mig vid olika happenings. minns hur hon övade med mig. kompade, sjöng först och så fort hon la lite stämma tappade jag bort mig och blev sur. första repen slutade alltid med att jag blev arg och slog fast att det var en dum sång och att jag aldrig ville lära mig den.. hm. divan i mig har sedan länge vissnat.
 
har dagen till ära gjort mig osams med min gitarrkompare här hemma. dålig tajming. kan väl iofs göra det själv, men det är skönt när man slipper tänka på ackord. igår hade jag ont i halsen och vågade inte chansa. kunde bara slasksjunga och repet med olle blev inte seriöst alls. tack och lov gör vi bara en höjning på bajsfuläckelschlagerlåten. tack snällarara!
 
åh, nu byttes smörsångerna till lite BD. fan så grymt att överraskas med lite härlig pessimism och värkade hjärtan. back to reality där man känner sig hemma.
 
How come no one sees
We’re just categories
We live and die
By rank
 
Dump for broken dreams.
 
 
 
adjö
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0