We belong to something

När jag är på landet använder jag mycket sällan dator. Det betyder alltså inget skrivet här. 
 
Julen har passerat. Den var lika fin som alltid. Fick mycket fina presenter, bland annat en ukulele, haha, till Fridas stora fasa... Ah well. Juldagen blev en återträff med Oda, förfest med henne, Erika och några av grabbgänget och sen ut på Sala statt.. Asså wow. Erika höll ut i typ en och en halv timme innan hon drog därifrån. Själv var jag kvar till stängning, efterfest och ja.. som att hoppa tillbaka två-två och ett halvt år i tiden! 
 
Har jobbat ett par dagar nu. Som vanligt består i princip all kontakt med kollegor av att de frågar vad jag pluggar, vad jag blir på det, hur länge jag har kvar. Hatar att förklara gång på gång på gång, medan ingen egentligen tycks lyssna eller ens försöka förstå. Lova att skjut mig om jag någonsin blir som dem, för att låna ord av Hurula.
 
Nejmen, inget illa sagt. Tider förändras och vi har olika världar, olika syn på saker, olika syn på livet. Visst är det så. 
 
Imorgon ska det firas nyår hemma hos Alicias föräldrar i Älvsjö. Det blir förhoppningsvis jättebra. Jag håller tummar och tår. Det är speciellt att plötsligt behöva umgås med någon man gjort sitt allt föra tt radera ur minnet under flera månaders tid. Som om inget hänt ska vi vara på samma plats igen. Det känns konstigt, väldigt konstigt, men jag hoppas och vill att det ska bli bra ändå. Att jag ska vara fri tillslut.
 
 
Adjö

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0