Party with my pain
Den 23 december. dagen som för några år sedan var fylld av spänning och förväntan. När jag frågade mamma om inte hon var pirrig inför julafton och hon alltid svarade "nej inte speciellt va" kunde jag verkligen inte fatta varför. Nu fattar jag. Det där magiska med julafton, det glittriga skimret som omsvepte denna förtrollade dag är ganska frånvarande just nu måste jag säga. I hate to admit it, men jag börjar nog bli "stor". Ja speciellt stor är jag väl kanske inte, inte fysiskt, men oavsett man vill erkänna det eller inte så är jag inte längre ett barn. Såhär på julen vill man inget hellre än att bli liten igen så man slapp bry sig så mycket om allt det som stressar folk så till den milda grad på årets mysigaste högtid. Denna materiella hysteri går mig på nerverna. En hel del faktiskt.
Men nog om det, för här ska nu julstädas. Mamma, pappa och millis är ute och hugger gran. Har inte engagerat mig i nånting sånt i år. Har inte haft tid, ork eller lust. Är inte klar med alla presenter än, men det löser sig alltid. I värsta fall blir det en eftermiddagstripp till avesta. Vill inte!Och snön lyser med sin frånvaro
