Pretty Vacant
Punknerven i min skalle har vaknat till liv såhär en tisdagkväll och jag stillar den med lite Sex pistols. Det var riktigt länge sen, även fast jag såg de i somras på festival. Kan väl knappast säga att jag lyssnade på dem där jag stod, packad i toakön, så det är ingen lögn att säga att det var länge sen sist. I nian skulle jag tro, då hela jag var en enda stor punknerv.
Det roliga med punk, och då syftar jag kanske speciellt på ramones musik är att i stort sett alla låtar är uppbyggda på exakt samma sätt. ofta på likadana riff och samma ackordslinga. Det är alltså ibland stört omöjligt att skilja låtarna åt i introt. Sånt får mig att le. Att musik kan vara något så enkelt och avskalat. Att man inte behöver krångla till det om man inte vill. Man behöver inte vara en gitarrkonstnär á la jimmy page eller jimi hendrix och alla de där för att lira i punkband, det hör till genren att vara lite smådålig.
Nu ska jag kika film! Godnatt Johnny Rotten med crew. Godnatt ni som läser detta. Och godnatt herbert som gosat ner sig i min tanzaniapackning.
Har du redan börjat packa?! Nu blev jag stressad :O