Geoffery

När jag körde hem från stan nyss kom låten ovan på stereon. Drar en djup suck och tänker på vilken vacker låt det är. På något vis är det bara så rak, innerlig, mäktig. Jag vet inte vad det är, men den får mig att tänka. Tänka att en vacker dag, ska jag ligga där brevid någon jag älskar, med huvudet på hans bröst och lyssna. Lyssna på låten, på hans hjärtslag, blunda och bara gråta. Av lycka, av sorg. Släppa allt som någonsin hållts tillbaka. Låta tårarna rinna, sakta och mjukt.

Jag säger att jag är rak. Det är sant. Men jag är även så krokig, slingrig och komplicerad man kan vara. Inget är enkelt, inte alltid. Inget ska vara enkelt, då blir man bekväm och börjar ta saker för givet. Eller än värre, börjar ta människor för givna.

Kaffe.