Geoffery

Ibland kryper frustrationen fram och sätter sig tillrätta någonstans i mitt huvud och verkar inte vilja gå därifrån ens om jag ber den. Jag blir frustrerad och irriterad. På allt som är så svårt, men som somliga verkar tycka är så jävla lätt. På att dessa personer bara får mig att känna mig liten och dum. Att jag så ofta tänker att jag ska göra saker "sen" och sedan aldrig någonsin gör dem. Att jag låter jobbiga saker växa sig större och jobbigare än vad de egentligen kanske är.

nej, en vacker dag ska jag lyckas. det ska jag. någonstans måste man börja, men jag har inte lyckats få tag på en ände i nystanet än. men jag ska. "sen".

jag hatar alla dessa tankar som kommer och sparkar mig när jag redan ligger. jag hatar att de aldrig verkar kunna överge mig, lämna mig ifred. ibland känner jag mig så korkad, som en klyscha, som en svag individ, fastän jag verkligen inte gjort mig förtjänt av det. ibland är det nästan så att jag ångrar något som faktiskt var topp tio av mina upplevelser hitills i livet. det är inte rättvist. jag undrar om du ens har en aning. om du ens försöker att förstå.

But we get no answers from the past
Nor how the fire spread so fast
That New Years Eve all turned black
Sometimes you're lucky, sometimes you're not
-Tribute to Linn, Anna Ternheim