The Mess Age

En nyduschad Erika skymtade precis förbi. Vi var ut och gick nästan en halvmil för en stund sen. Känner att jag finally börjar få lite träningsrutin, vilket jag verkligen behöver just nu! Känner att jag snart tappar kontrollen och att min kropp liksom omformaterar sig lite... jag har inget emot att gå upp ett eller ett o ett halvt kilo till i vikt, men nu är det ju så att det lätt sätter sig på osmickrande ställen och då är det inget annat att göra än att träna som en idiot tills det är borta igen. Tycker inte om att vara levande bete åt bromsar och mygg, så det är med viss ångest jag ger mig ut, det ska gudarna veta!

  

Dagens shoppingspree lyckades stanna inom rimliga gränser och jag har dessutom betalat tillbaka lite av min skuld till E genom att ge henne ett armband. Ett par underbart vidersnygga pumps (som dessutom är så sköna att de med säkerhet är gjorda i himlen) har flyttat in i vårt hus. Dessvärre är de inte mina, utan Erikas. Jag spillde en tår varje gång jag hörde klackarna mot trottoaren. Jag kände för hämnd och köpte ett par likadana kostymbyxor som hon har. Det sviniga är att de sitter bättre på henne, dels för att hon är längre, men även smalare. Damn. Hade dessutom tänkt inviga de svarta kängorna, men värmen tvingade dem av och de röda ballerina/dockskorna på.

A just! Har dessutom köpt ett snyggt diadem som jag kan ha under den smärtsamma tiden då luggen ska gro ut. Har gjort upp en liten plan för håret under hösten. får se hur det går.

Hösten är ett mysterium. Kom på idag hur värdelöst att blir om det nu blir så att man inte får nåt jobb. Inget jobb=inga pengar=ingen lägenhet, inget uteliv, ingen shopping, ingenting=Inget liv.

Nu ska jag fortsätta vara happyface och tänka på Karin, Amalia, Sara och Emma som tydligen åkt på roadtripp över helgen. Härligt initiativ I must say!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0