Wasted years

Har cyklat en mil med erika precis nyss och känner just nu mest för att bara hänga ut och spy genom fönstret. Ska försöka samla mig såpass att jag orkar duscha så fort duschen blir ledig. Nu kommer man plötsligt ihåg varför man så sällan tränar. jag menar, hur kul är det när man känner sig brutalt nerslagen efter varje gång? Somliga gör det för endorfinerna som "får dom att må bra". Jag verkar inte ha några såna.

Imorgon komer tove och frida upp till den myggiga länsgränsen och hänger med oss hela dagen. okej, jag ljög för här finns inte speciellt mkt mygg, men anyway.. det ska bli kul. tove hade tydligen "skumma nyheter" hon ville diskutera. Jag är som vanligt nyfiken till tusen.

Pratade med jenny på msn igår. Visade sig att det hänt en hel del i våra liv sen vi träffades senast, veckan innan påsk. Har funderat på det hon sa och kommit fram till att jag nog aldrig skulle våga göra det hon nu snart ska. plötsligt går det upp för en hur fri man är nu. att man kan göra nåt sånt som att faktiskt bara boka en enkelbiljett och försvinna iväg på obestämd tid. och det för att träffa någon man känt hur lägne då? några veckor! well, jag håller på och ska söka jobb i sthlm och tycker att det är stort!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0