Tyst för fan
Sitter och drar i mitt skitiga hår. Annorlunda kan tyckas, men anledningen är att jag är så fruktansvärt trött på det att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Ibland känns det som mitt livs misstag att klippa av de där femton centimetrarna av slitet svintohår. Fast å andra sidan är det väl ute igen i höst. B-vitamin över sommaren så växer det så det knakar! Funderar även på att göra lite slingor.. ljusa upp lite. Drömmen är ju att ha kopparrött, nästan lite som nån orange ton på håret. Morotshuve fast ändå inte. Kan hända att det satsas nåt tag.
Imorgon tänker jag och mamma åka till sala. Hon ska köpa skor och jag ska vara med och tycka. Vet egentligen inte vad det ska tjäna till eftersom hon ändå aldrig lyssnar på mina förslag, men jag kanske nånstans i mitt undermedvetna hoppas på att hon ska bjuda mig på fika? Med lite tur är även julia i stan eftersom jag har en present åt henne. Smutsiga gruvkläder it is och hon kommer bli så glad!
Klockan är snart sju och med nudel och kycklingwok i magen ska jag bege mig en trappa ner och bråka med millis om bästa soffplatsen och tv-kanalen. Ibland undrar jag om det är bara därför den ungen fötts? Flera år senare än oss andra och med ett humör från down under...
