Alla barn här har ett trasigt hjärta, och alla barn här bor i samma stad

Jag skakar. blodsockret har nått en riktigt jobbigt låg nivå. alltså den där punkten när man darrar, huvet är tyngre än en finlandsfärja och tanken på mat gör att du vill kräkas. skitjobbigt. ska ta mig i kragen och äta nåt så fort jag skrivit klart det här. nu måste ni som läser detta tro att jag är en destruktiv liten självsvälterska, men icke! anledningen är att dagen gått i ett flygande fläng och jag inte hunnit få i mig någon lagad mat än. frukost, banan och fika trycker upp sockret i höjden och sen ner som en störtad kråka. ujuj.

hur som helst. åkte från sala på förmiddagen efter att ha varit smakråd åt mamma som handlade kläder. stockholm hälsade välkommen med en spya mitt på perrongen. fyfan. har gått och undrat om den smittat mig med magsjuka hela dagen. förmodligen inte, jag gick ju liksom bara förbi den.. heh.

när jag kom till åhléns var sara redan där och vi kollade make up store, väskor och skor. linda mötte upp och vi tog långfika på muffin bakery. därav mitt då skyhöga, nu helveteslåga blodsocker. men gott var det! pluggprat men mest annat. försökte få linda att förstå varför en storstad är aningen bättre än en småstad i vissa avseenden. hon tyckte till exempel att det verkade mysigt med bara tre krogar... hmm well. don't know about that.. gjorde henne även lite rädd för gruvan. ser fram emot när de kommer dit i sommar, haha.

nej, nu börjar det bli svårt att pricka tangenterna.

adjö for now.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0