everybody here think they need you

lika uppåt som jag varit den senaste veckan, lika neråt blev jag nu mot kvällen. sjukt värdelöst och jag fattar verkligen inte varför! har sett fram emot veckan som kommer länge nu. pengar, vänner, något att göra som känns meningsfullt.. men likförbannat ligger jag nu och vrider mig på soffan och känner mig allmänt uppgiven coh olustig.

jag är trött på att åka emotionell berg-o-dalbana. jag vill veta vad det beror på så att jag kan åtgärda det.

längtar hem till hörnsoffan med grympe i, de andra i familjen. längtar efter pengar och efter ro. ro i själen minst lika mycket som ro utanför den.

tråkigt inlägg, men sånt som blir ibland. jag vill köpa kläder. mest för att jag älskar dem, men även för att det är ett roligt tidsfördriv.

nu ska jag tigga en kram av soffan. återstår att se hur det går...

inatt behöver jag sova bra, annars blir morgondagen med elva timmars arbete en riktigt jävlig en! har försökt sova hela eftermiddagen men har inte fått ro. istället tittade jag på en dokumentär om musik som tortyrmetod och ett sätt att uttrycka makt.


adjö

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0