Aerodynamic
sa jag beräknad arbetstid 10.45 - 21.30? ha. ha. ha. försök 10.45 till 00.15! kom nog inte ifrån stället förrän efter halv nån gång.
vilken kväll! har egentligen inte ork att skriva allt, så det får bli de stora grejerna. som vanligt när det är stora grejer blir det en hel del logistik och när man har med mycket människor att göra, som dessutom är på en ny plats för första gången är man allt som oftast lite optimistisk i tidsplaneringen. en kvart sena från början som vi guider gör vårt bästa att knappa in. lagom till fördrinken har det krympt till ungefär åtta (jag kom dit åtta minuter för sent, hermrm). vid rätt tid var alla inne i salen och höll på att sätta sig. julia med crew var i startgroparna att börja servera vin och förrätt, men hold it. då börjar förste talare (förresten hela kvällens store talare, undrar om han knep igen mer än max ett par minuter åt gången) att dela ut diverse priser, varvid stooor omsorg lagts på varje motivering. jag och andreas ser redan hur våran någorlunda tidiga kväll försvinner för att aldrig komma åter.så småningom (tio över elva) kommer julia med en plan att få dem att börja resa sig och vilja åka upp (salen var bara bokad till elva). vi ska sjunga en bellmansång och tacka för oss helt enkelt. så det gör vi och jocke tar en tredjedel av gästerna och ska åka upp.
efter nån minut, när jag och andreas börjar göra oss klara, ringer jocke på comradion. hissen har stannat. (för att förstå hur jobbigt detta är ska man minnas att han nu sitter fast halvvägs upp i hisschaktet med bortåt 20 fulla gäster). jag och andreas kilar och räddar och kör upp dem i den andra hissen. på vägen ner får vi ångest och jag börjar bli brutalt kissnödig. försöker förstå vad som händer om denna hiss också dummar sig (vilket wolfgang enligt jocke tydligen sagt nåt om tidigare på dagen). så fort vi kommer ner tar andreas nästa gäng och lämnar de sista i victoria till jag kommer. berättar för julia som blir vit i ansiktet (ovän med hissen sedan tidigare). går på toa lite snabbt och hastar mot victoria. när jag öppnar dörren möts jag av min grupp, där kvällens talare med en bira i handen högt och släpingt säger "aaschåå faaan vilken tid det tog". aaaaaaaaaaaah! det är här de personer som lämpar sig för serviceyrken och de som inte gör det skiljs åt. inuti mig såg jag mig själv hoppa på och sparka honom mellan benen. utsidan av mig log och sa att allt var under kontroll och att vi nu skulle åka upp.
väl uppe bjöd jocke på godis. sockerkoma efter över sex timmar utan mat var bara på sin plats tyckte vi.
nu ska jag sova, planerar att vakna på fredag kväll då det är bartömning på norrmanska!
godnatt(morgon)
vilken kväll! har egentligen inte ork att skriva allt, så det får bli de stora grejerna. som vanligt när det är stora grejer blir det en hel del logistik och när man har med mycket människor att göra, som dessutom är på en ny plats för första gången är man allt som oftast lite optimistisk i tidsplaneringen. en kvart sena från början som vi guider gör vårt bästa att knappa in. lagom till fördrinken har det krympt till ungefär åtta (jag kom dit åtta minuter för sent, hermrm). vid rätt tid var alla inne i salen och höll på att sätta sig. julia med crew var i startgroparna att börja servera vin och förrätt, men hold it. då börjar förste talare (förresten hela kvällens store talare, undrar om han knep igen mer än max ett par minuter åt gången) att dela ut diverse priser, varvid stooor omsorg lagts på varje motivering. jag och andreas ser redan hur våran någorlunda tidiga kväll försvinner för att aldrig komma åter.så småningom (tio över elva) kommer julia med en plan att få dem att börja resa sig och vilja åka upp (salen var bara bokad till elva). vi ska sjunga en bellmansång och tacka för oss helt enkelt. så det gör vi och jocke tar en tredjedel av gästerna och ska åka upp.
efter nån minut, när jag och andreas börjar göra oss klara, ringer jocke på comradion. hissen har stannat. (för att förstå hur jobbigt detta är ska man minnas att han nu sitter fast halvvägs upp i hisschaktet med bortåt 20 fulla gäster). jag och andreas kilar och räddar och kör upp dem i den andra hissen. på vägen ner får vi ångest och jag börjar bli brutalt kissnödig. försöker förstå vad som händer om denna hiss också dummar sig (vilket wolfgang enligt jocke tydligen sagt nåt om tidigare på dagen). så fort vi kommer ner tar andreas nästa gäng och lämnar de sista i victoria till jag kommer. berättar för julia som blir vit i ansiktet (ovän med hissen sedan tidigare). går på toa lite snabbt och hastar mot victoria. när jag öppnar dörren möts jag av min grupp, där kvällens talare med en bira i handen högt och släpingt säger "aaschåå faaan vilken tid det tog". aaaaaaaaaaaah! det är här de personer som lämpar sig för serviceyrken och de som inte gör det skiljs åt. inuti mig såg jag mig själv hoppa på och sparka honom mellan benen. utsidan av mig log och sa att allt var under kontroll och att vi nu skulle åka upp.
väl uppe bjöd jocke på godis. sockerkoma efter över sex timmar utan mat var bara på sin plats tyckte vi.
nu ska jag sova, planerar att vakna på fredag kväll då det är bartömning på norrmanska!
godnatt(morgon)
Kommentarer
Trackback
