Geoffery

oh my, it hit me like a drum. förkylningen. var nästan fine imorse när jag gick upp och gick till jobbet, sen, en timma in i knegandet, slog det till. damn! nös och snörvlade, bihålorna dunkade och gör det fortfarande. ååhhhh. tack och lov var det en riktigt lätt dag att släpa sig runt s2-disktriktet. nästan sommaranpassnings-lätt (sry josse, hehe). jag bävar dock så hårt inför reklamdagar och höstväder att jag vet inte vart jag ska ta vägen. det är klart att det går, alla andra klarar det ju. det är bara en fråga om jag vill göra det, eller om jag vill vidga mina vyer och se mig om efter annat kneg?

det är nog mängden av möjligheter snarare än bristen på de som begränsar mig.

varför kollar jag på ett program på svenska med finsk textning, som handlar om brandmän? varför?


är taggad till tänderna inför min uppsaladag imorgon. de försökte spoila det för mig genom att sätt amig på s2 imorgon igen, men eftersom ingen av mina superiors frågade mig så blir det nog inget. hoppas jag. för nu finns det ingen turning back. har fortfarande inte köpt byxor för de öronmärkta pengar jag fick av mamma i julklapp. så ofta åker jag och shoppar...

i brist på annat att göra (jag vet, jag hade kunnat typ motionera eller nåt) tänker jag nu kolla hemsidor efter vad jag ska spana efter imorgon.


åh, kom på en grej frida sa i fredags. en kompis till henne har tatuerat in en cheesy text på armen (redan där gör man korstecknet samtidigt som man himlar med ögonen), but it gets better.. den är... FELSTAVAD. och bruder märker ingenting förrän en kompis säger att, öh du det stavas inte sådär. själv skulle jag koka ihop en härlig syra och fräta bort skiten så fort jag kom hem. ett permanent bevis på okunskap på sin arm måste ju suga hårdare än min nya dammsugare (som jag förövrigt ska använda snart).


weeeelll now (medan jag skrev det där spelades introt/öppningsfrasen till mando diaos gloria i mitt huvud)


adjö