Geoffery

pendlar mellan hopp och förtvivlan.

som så ofta annars är det framtiden som stör mig. jobba, bo, vara, leva?

det är så mycket jobbigare att fightas med de stora frågorna, vilket ofta gör att jag slåss med de små istället. snart har jag inga små kvar, utan känner mig stundtals riktigt lätt, tills det andra smyger sig på.

om det inte hade varit för att tiden går så otroligt fort, hade allt känts mer greppbart.



imorgon ska jag följa med familjen till gripsholms slott. är väldigt osugen att vandra runt där en hel dag. den yngre jag hade tyckt det vore awesome, och hon kanske kommer fram bara jag vant mig vid tanken. nutidens jag vill hellre hoppa på ett stockholmståg och ha en dag på södermalm för sig själv. har inte varit på beyond retro på så länge. inte på weekday heller för den delen.


väntar på att de andra ska komma in. de är ute och går med hunden. vill ha kaffe, trots att jag sovit sjukt dåligt hela natten pga magvärk. eller nej, riktigt jävla kramper. min kropp mår inte så bra stundtals tror jag. efter nån timme i vaket tillstånd var jag dock helt ok. jobbet gick som smort och jag fick christoffer att jobba 3,5 timme övertid för att umgås med mig. grabbarna och jag <3


har börjat lyssna på "jättestora frågor" med johanna koljonen på p3 om dagarna, mest för att det är vad som snurrar i etern när jag kör post. fan vad jag älskar att höra på diskussioner mellan intellektuella människor! inte ett enda ord är en waste, utan allt bara flyter på. allt känns viktigt och allt är relevant. det måste kännas grymt att ha denna verbala gåva. jag är a whole lot better på att skriva, men jag skulle knappast kalla mig duktig. det mesta svävar runt osagt och oskrivet i mitt huvud. jag är smart på insidan, gills det?