Geoffery

millis spelar gitarr. hon gör det rätt bra nu för tiden. sen hon fick den stålsträngade låter allt så mycket bättre. ibland behövs nåt hårt, spänt av stål för att det ska klinga fint igen.

jag har jobbat färdigt på posten nu. om dryga två veckor är jag tillbaka. de drar i mig och vill att jag ska jobba mera där nu de här veckorna som kommer, men det går ju bara inte. det suger. det är min kropp som inte vill tillbaka till gruvan. min själ vill umgås med världens bästa kollegor, men kroppen bara orkar inte ge sig in i kaoset. långa dagar med bara skrik och panik. jag kan vara ärlig för alla och säga: jag vill inte. det gör ingenting bättre dock. men det blir kul. ni får hjälpa mig ta mig igenom det här hörrni! vi har ju världens mesta kul ihop! det blir bra ändå, jag behöver bara lite motivation tror jag.


jag har de senaste två dagarna handlat för tusen kronor. kläder och mattor. kul då. har nu tre ordrar på väg hem till mig. tur att jag och posten skildes som vänner!

ja för damn vad jag har slitit idag. DUBBLA disktrikt (jag vet, inget coolt om man jobbar på city mail med minidistrikt och skitlite b-post) men nu är det monsterposten aka the real deal vi pratar om. hann dessutom med att sluta tidigt. hädan efter vill jag refereras till som virvelvinden (aka hon som störtar upp o ner för trappor och flåsar högre än en arbetshäst). anledningen till detta var/är att josse råkade skada sig alldeles i början av turen. senast jag hörde av henne var hon på röntgen i västerås. inget jobb är riskfritt! att bli almost överkörd av en moppe (sin EGEN moppe) kan dock inte vara särskilt skönt...

nu outade jag dig lite josse. förlåt.


millis har bakat chokladpaj. amazing!


adjö