Geoffery

är trött på denna typ manodepressivitet (is that even a word?). har här och nu bestämt mig för att jag inte ska låta saker/personer sänka mig så lätt. att bära huvudet högt, liksom. har alltid haft oerhört svårt för det. det där med att ta på ett care face har inte varit för mig. åtminstone inte bland sånt jag bryr mig om. att ta på sig masken är dock ett måste för mig nu, för att kunna fungera med ännu en lång arbetsvecka framför mig.

det här med att hoppas är en sjukdom. det blir en heltidssysselsättning tillslut. den är värre än en svinhårt jobb, för jag är övertygad om att du fan DÖR av att hoppas för innerligt och för länge.


igår hängde jag med andreas, minéa, limpan och marcus. det var nice. jag var trött och borta. jag var en dålig, egoistisk kamrat.


i eftermiddag ska jag vara ensam. tråkigt. alla andra ska jobba och jag ska vara ledig och titta på serier och äta choklad.

nu kaffe.



someone throw me a rope here.



adjö