alea iacta est... not

som vanligt när jag och sara kommer hem onyktra så är det lite tråkig stämning på de 28 kvadraten. plötsligt är vi ensammast i världen, de med det dammigaste sexliven (true that one though..), de eviga singlarna som aldrig hittar karlar som duger åt oss..


vi sket i hotellet. kändes helt plötsligt jävligt värt att man åkte hemifrån och drack en massa rosé. taggade som ett as för att köa tio minuter och sen dra. vi tog en liten omväg hemåt för att jag inte kan sova onykter. såg bill gå en bit framför oss, så vi gick tillsammans. sen tog han till vänster och vi till höger och nu sitter vi hemma. fortfarande onyktra. fan.

jag ska inte gå på hotellet på hur länge som helst. verkligen. erika gick in för att vara snäll mot axel, men jag fick sms om att det sög.

sala suger.

20, snart 21, suger.

imorgon har sara tvättid kl 7. jag ska hjälpa henne tänkte jag. sen ska jag åka med karin hem och spy ur mig min ångest över en situation jag nu sitter i.


jag vet många som skulle betala för den vy jag har nu: sara westman i svarta spetstrosor.

sug på den ni!



godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0