i'm gonna buy a gun and start a war

detta kommer gå till historien som "dagen som försvann". har mest bara kört bil känns det som. otacksamt när man inte kommer längre än till sala och hem igen. mer spännande än så blev det inte. det var om möjligt än mindre spännande när man gjorde resan andra gången.

erika har jobbat sin första dag. tio timmar. det hade tydligen varit helt okej. jag hade aldrig gjort det hon gör. jobba på äldreboende. jag antar att det innebär att jag är en sämre medmänniska.

imorgon ska jag slita från 9 till 18 vid gruvan. på eftermiddan ska jag vara receptionist. känns inte bra att göra saker jag varken kan eller är bra på. inte har nån utbildning i och inte känner mig säker på hur man gör. med andra ord är jag en dålig receptionist och jag är sur för att de utsätter mig för det titt som tätt. många andra på mitt arbete får som de vill bara de gnäller minsta lilla. som tack för att man inte gnäller får man inte som man vill.

ibland undrar man.


en vacker dag ska jag börja skriva en rolig blogg igen. ha bättret opics, bättre reflektioner och bara mer kul att läsa, helt enkelt. mina besökare är hälften av vad de varit. förlåt hörrni.


idag är jag mest en liten tjej som drömmer drömmar om en bättre verklighet och nog har snittat 40 nysningar i timmen sen jag vaknade.


adjö

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0