högt över molnen

trött. håller mig uppe med en cola som jag än så länge snott fårn jobbet. kan hända att jag betalar på fredag.

khadaffi är pinsam. eller jag vet inte riktigt vilket ord man ska använda i det här sammanhanget. han måste ha en skev verklighetsbild. eller nej, det räcker inte. jag tror inte att jag kan sätta ord på det här, så jag låter bli. det är vansinne. det är en galen värld vi lever i. jag tappar tron ibland. ganska ofta faktiskt. så fort jag inte är instängd i min egen egocentriska bubbla.

jag är så splittrad idag. har varit det ett tag nu. dåligt minne har jag, jag som tidigare kommit ihåg allting, alltid. jag har läst att man kan få det om man äter för dåligt/lite. jag tycker inte att jag gör det, men det kan hända att kroppen tycker det och straffar mig. jag vill ha min hjärna tillbaka!


förövrigt blir jag lite oroad över att jag sörjer herbert lite mycket. jag gråter inte och så, men jag saknar honom så att det gör ont. det är en katt! herregud! hur ska det då gå när människor i min närhet börjar falla över kanten? mitt liv måste ju fortsätta då. så svårt att tänka sig. jag har aldrig haft sorg och jag är enormt tacksam för det. men en dag kommer den. ibland undrar jag om det inte varit bättre att ha haft det nån gång förut, som yngre, så man liksom vet vad som händer med en... jag är nämligen rädd att jag klappar ihop totalt.

saknad är något jag alltid varit dålig på. jag saknar till höger och vänster hela tiden.


nu ska jag vila ögonen. de gör ont. förmodligen är de trötta de med.


axel släpade med mig till coop. där kilade fredrik och hans kompis kling runt i militärkläder och handlade käk. de såg inte mig, så jag undrar vem som egentligen var mest kamouflerad, de eller jag? gröna kamouflageställ eller svarta jeans och brun jacka? hmm.


nu ska jag lyssna på the cure.


hejpa





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0